Hundförarnas tråd (Älg, Gris o Björn)

[börje]

Hej! Tänkte att vi som går som hundförare med ställande hund på älgjakt och grisjakt oc björnjakt kunde ha en "egen" tråd att skriva ner lite jakthistorier i. Det är ju alltid kul att läsa om hur det går för andra "blodsbröder". Jag kan börja med att skriva lite om min gårdag.


I går var jag med gråhunden o gästjagade hos ett litet jaktlag. Vi var två hundförare och sju passare. Min hund började skälla framför mig på ett "slyhygge", själv befann jag mig i kanten av ett nytt hygge. Ståndskallet varade ca en minut, sen gick det loss. Det visade sig vara en ensam kalv som hon hittat, den kom ut på hygget ca 50m från mig, vinklade 90grader och satte kurs nästan rakt på mig. Eftersom hondjur var förbjudna så försökte jag kolla noga ifall det skulle finnas några små pinnar på skallen, för den ovanligt långa skäggtappen tydde på att det var en tjur, men inte såg jag tillstymmelsen till några horn. När kalven passerade mig på ca 15m, så såg jag att det var en kalv, men då var det i senare laget att skjuta. En kilometer längre bort så stod som tur var en passare rätt, så kalven tog sitt sista steg på ett annat hygge, o hunden min var lika lycklig för det. Med facit på hand var det bra att det gick som det gick, för det var första älgen som inte skjutits på fast stånd eller gångstånd för henne, och den första som jag inte skjutit själv. Förhoppningsvis bidrar detta till att hon hänger på lite längre sträcker efter skenälgar, för hon brukar släppa lite onödigt tidigt när hon tappar kontakten.
Börje

[Harvner]

Jag kan skriva en berättelse som utspelade sig i september...
Vi har nämligen inte börjat oktoberjakten ännu, blir på lördag!

Släppte hunden runt kvart i 7 på morgonen. Vi skulle jaga av en väldigt stor såt och jag hade minst två timmars gående och väntande på hund innan jag nådde början av passkedjan, om inget inträffade. Hade gått kanske en halvtimma då den andra hunden tog upp max 100 meter från mig. Satte mig ner på en myr och väntade, inget hände. Min hund var borta. Efter kanske 3-4 min kommer han ut från samma dunge som den andra hunden tagit upp i?
Har inte någon rimlig förklaring på vad som hände därinne i dungen. Men mest troligt var båda hundarna vid samma älg. Den andra hunden skällde och följde med älgen då det bar iväg (postare såg den och hunden senare) och min blev nog sur över att han inte var ensam ute och jagade och vägrade skälla och följa efter älgen.

Tog en kopp kaffe där på myren och gav hunden en liten bit torkad gädda (ja, det är en av anledningarna till att det tar så förbannat lång tid för oss att gå! ) innan vi fortsatte vår golgata vandring genom hyggena som gud glömde.
Gick kanske 8-900 meter till, hunden låg ute och sökte. Han kom förbi mig, jag tog upp radion och rapporterade att jag nu gick in mellan postlinjerna och hur jag tänkte fortsätta gåendet. Men hur det än var så bestämde jag mig för att vänta på stället och inte gå, utan låta hunden söka en sväng in i det nya området innan jag fortsatte gå. Väntade och väntade, efter ca 10-12 minuter kommer det första skallet, i totalt fel vind. Jag får brått att göra en kringgående rörelse, det verkar fungera bra. Det står på samma ställe.
Går en rejäl ring runt skallet och hamnar rätt. Sätter mig ner ett tag innan jag påbörjar den rätta ansmygningen. Då jag sitter ganska långt ifrån börjar jag smyga då han skällt 40 minuter ungefär. Kommer in på ståndet efter en lång ansmygning i fin tät granskog, ser ingenting. Efter nån minut lösgör sig en älg men jag kan inte avgöra vad det är för något och därför skjuter jag naturligtvis ej. Det blir nu gångstånd i ca 100 meter. Stannar på andra sidan en liten öppen myr. Tar mig till kanten på myren. Stannar där då jag ser älgar och hund på andra sidan. Nu blir det kalabalik. Kon är skitarg och jagar hunden, kalven springer runt runt och lockar. Jag kommer inte åt att skjuta då jag inte ser vart hunden är. Nu passerar älgarna och hunden myren omvartannat så de hamnar i medvind för mig. Skyndar mig att kuta längs med ståndskallet för att de inte ska få vind av mig. kommer fram till ett nytt hygge, älgarna har fortsatt och är nu inne i en dunge omgiven av det nya hygget på 3 av sidorna. Älgarna har nu lugnat ner sig inne i dungen och hunden matar på. Går runt och bestämmer mig för att vänta på ett läge i en befintlig gata. Ställer mig där och efter kanske 10 min blir kalven orolig och börjar kuta runt och pipa igen. Den kommer närmare och närmare. Passerar gatan en gång, vänder vid hyggeskanten och kutar tillbaka, då ligger rödpunkten i rätt höjd i gatan, ser kon och hunden i ögonvrån, när kalven kommer tillbaka in i gatan mullrar 9,3 en gång. Kalven går till kon ,ca 10 meter dit, står där kanske 10 sekunder innan den rasar ihop. Kon står kvar. Hunden omväxlande luggar kalven och skäller på kon. Jag går fram mot kon och lyfter på mössan, hon drar som en avlöning, hunden är på väg efter men kommer (otroligt nog) då jag lockar på honom.
Jag tar ur kalven och ger hunden hans rättmätiga del och drar sedan fram denna lilla skapelse till närmsta väg där vi sätter oss och väntar på fyrhjulingen.
Är mycket nöjd över en fin jakt en fin dag. Postarna var oxå nöjda då de flesta suttit i händelsernas centrum och haft tummen på säkringen mer än en gång.

En liten bild som avslutning:


/Mvh Jonas

[little__georges]

http://forum.robsoft.nu/viewtopic.php?t=50256

finns ju även denna tråd ! För dom dagar det gått mindre bra

[MyllyJussiTaru]

Två tjurar skjutna för hunden idag på premiärdagen 5 och 8taggar! skriver mer imorgon! //Mylly

[börje]

http://forum.robsoft.nu/viewtopic.php?t=50256

finns ju även denna tråd ! För dom dagar det gått mindre bra

Hade jag missat Förståeligt med tanke på att jag hade "internetfritt" i september, var nämligen på semester hela månaden.

[little__georges]

Jo kan förstå de, men denna kan ju vara för dom lyckade jaktdagarna och den andra för dom mindre lyckade ??! Skämt osido.

[börje]

I går åkte jag ut för att träna älghunden efter jobbet. Släppte tiken kvart i fyra, hon sökte ut bra (ser på kartan i mobilen hur hon söker) men fann ingen älg så hon gjorde en stor lov tillbaka mot mig. Dock kom hon inte o hälsade på utan fortsatte förbi mig på ca 300m avstånd. Efter 80min kom upptaget. Det blev fast stånd direkt. Jag började genast närma mig ståndskallet eftersom det var kväll, och jag ville hinna med ett par stötar innan mörkret. När jag kom fram till en hyggeskant, såg jag ett par stora öron, sen såg jag en röralse bakom en gran en bit ifrån. Det visade sig att hon hittat ko med enkelkalv. Hon hade skällt 35min när älgarna gick loss (med lite hjälp). Efter ca 2km blev det fast stånd igen. När jag påbörjade ansmygningen så tystnade hunden, o efter en stund hörde jag att det prasslade en bit ifrån, hon tog en självman kontakt, återvände till älgarna o fortsatte skälla. Efter nästa ansmygning så flyttade älgarna ca 1km, hon hade då skällt ca 40min på det stället. Det blev fast stånd på nytt, och eftersom det började skymma så gick jag ut till en väg, o tänkte att hon får skälla så länge hon vill. Hon befann sig ca 300m från en nerlagd rävfarm, så det gick bra att komma nära med bil. Ställde in områdesalarmet på en radie på 300m och åkte hem. Kl 23.55 ringde jag o lyssnade på skallet, hon hade då skällt dryga 5 timmar vid rävfarmen, 10min senare så alarmerade pejlen att hunden gått ut ur cirkeln. Hoppade i bilen och åkte för att hämta hunden, men när jag kom till farmen hade hon återvänt till älgarna och stod o skällde. Klockan ett började jag kalla på hunden, hon tystnade men började skälla pånytt efter ett tag. Lockade pånytt, och då bestämde hon sig för att det fick räcka. Kl halv två kröp jag ner under täcket, så det var lite surt att stiga opp 5.15 i morse, men det var det värt, för enda minuset hittills med hunden har varit att hon inte varit tillräckligt envis, utan gärna slutat skälla efter dryga 2timmar ifall inte husse uppenbarat sig på ståndet.
Börje, som är trött men nöjd.

[Harvner]

Grattis Börje! alltid roligt då det lyckas.

Om du inte anmält på prov kanske det är dags nu!?

/Mvh Jonas

[börje]

Hon blev jaktchamp 16.9-07 Hon har hittills varit lite för kvick att lägga av, hennes styrka är att hon nästan alltid hittar älg. På 12 provstarter har hon funnit älg 11 ggr, tyvärr har nån skenat och en gång så simmade älgen sin väg. Då låg provrutan ute i skärgården. Jag starade henne på prov för tidigt egentligen, men det var för att lära mig själv vad provverksamheten går ut på, eftersom hon är min första älghund. Hon fyller 4 i december, och förutom att jag starta henne 12ggr, så har jag hunnit gå som domare drygt 15ggr, så man har hunnit lära sig en hel del vid dethär laget.
Börje

[börje]

I lördags var oturen framme, fick ko med kalv på passet, avståndet var ca 100m. Älgarna kom på dikesrenen på en åkerkant, dom skulle korsa en stor åker. Eftersom jag stod helt öppet på åkern så såg dom mej o stannade. Kon täckte förståss kalven, så jag sjönk låååångsamt ner på knä, för att kunna skjuta knästående ifall läget skulle komma. Efter kanske 20sek så bestämde sigf kon för att vända om, så jag fick bredsida på kalven. Korset i bogen, och precis i skottögonblicket så börjar kalven röra sig framåt. Känslan som infann sig genast var att det inte var ett bra skott. En 485gr kula i 640m/s hamnar lätt för långt bak på 100m när djuret börjar röra på sig. Jag gick för att undersöka skottplatsen, som jag befarat inget blod, jag spårade ca 50m in i skogen , men hittade inget där heller, så jag blev ganska säker på att kulan tagit i mjukdelarna. Dom övriga i jaktlaget tog paus, själv åkte jag o hämtade gråhunden. En dryg timme efter intermezzot ställde gubbarna sig på pass, o jag började spåra. Tätt o slyigt var det, o eftersom hunden var ivrig så strök jag kopplet efter bara 100m spårande. 200m från mig blir det fast stånd, så jag meddelade passarna att vara beredda, och började ansmygningen. När jag såg hunden märkte jag att hon skällde på nåt under en gran, o när jag var 10m ifrån, såg jag en tjurkalv titta på mig, den hoppade opp o stack iväg. Eftersom hunden befann sig i stort sett under bösspipan,så kunde jag inte skjuta, men kalven var inte i speciellt god form, så efter några snabba steg så fick jag bradsida på den genom lite sly, så jag lät skottet gå på ca 40m, efter en rusning på 30m hörde jag den gå i backen, lungorna genomskjutna. Fan vilken skön känsla att själv få reda ut det man ställt till med.
På eftermiddagen hade vi en liknande situation, och även det löste sig med hjälp av Cindy. Spårade med henne i koppel o hittade kalven liggande , men den reste sig o stack iväg, så jag strök kopplet, efter ett par minuter sköt en passare kalven, så även det löste sig. All heder åt hunden
Börje

[salkin]

Bra att det löste sig Börje, i sådana där lägen är det bra med en grov kaliber

[börje]

Bra att det löste sig Börje, i sådana där lägen är det bra med en grov kaliber

Jo, jag tänkte tanken genast efter skottet, att det i vissa fall är fördel med en långsam 485grainare i stället för en 180grainare i kaliber 30 t.ex.
Börje

[börje]

Om ett par timmar åker jag hem från nattskiftet, sen en timmes tupplur och så bär det iväg på jakt. Förutom jag o Cindy, så blir det en hundförare till samt tre passare. Skulle gälla att det blir fast stånd så man kan placera ut passarna på strategiskt riktiga pass. Tänkte jag skulle skjuta på ståndskall i dag så jag laddade opp några A-frame 500 i går Hoppas dom funkar på älgkalv
Börje

[börje]

I fredags hade jag inget flyt alls, hunden tog opp ko med dubbelkalv 3km bort, på grannmarken förståss Jag försökte komma runt för att stöta "hem" älgarna undan vind, men av nån orsak så blev det gångstånd, så jag hade svårt att hinna runt. Det slutade med att älgarna vinklade lite mot mig, blev varse mig och stack iväg västerut, inte söder som jag hoppats. Vid ett stort dike blev det stopp för hunden, så jag fick tag på henne rätt snabbt. Släppte på nytt, men trots bra sök så hittade vi inga fler älgar.
På lördag hände det igen, en passare skadsköt en kalv, som gick in på grannmarken. Grannarna kontaktades, och vi fick fria händer. Jag släppte hunden, och ca 500m från skottplatsen blev det ståndskall, som övergick i gångstånd. Vi hade några gubbar på vakt vid en tättrafikerad väg, och det var ett klokt drag, för kalven var på väg över när gubbarna började ropa o vifta med armarna, så den vände som tur var. Under tiden hade granngubbarna avslutat en såt, så dom kom och hjälpte till. Det slutade med att en i grannlaget fällde kalven efter att Cindy jobbat 2 1/2 timme med den. Vi hämtade kalven och tackade för hjälpen. I fjol hade vi exakt omvänd situation, dom hade skadskjutit en pinntjur som vi fällde på vårt område nån timme senare, och dom hämtade sin tjur. Det är skönt med god grannsämja
Börje

[Rikke]

Äntligen!
Septemberjaktn började skit!
2 dagar innan jakten börja så skar jämtvalpen upp hela trampdynan, som medförde att han blev sjukskriven hela september jakten !

man var inte direkt lycklig då eftersom man hade ganska stora förhoppningar på han då han visat sig ganska duktig innan.

Oktober kom och hunden fick äntligen släppas igen... trots många upptag var det ingen som ville stå, men så igår blev det äntligen ståndskall.

Ko med kalv hade stannat i ett riktigt snårigt surdrol, kom fram på ståndet men vågade inte skjuta då man knapt såg varken älg eller hund (trodde först att det var en ensam kviga då kon var riktigt liten)
som tur var så flyttade det sig ett par hundra meter och efter 45min kunde jag skjuta första älgen, en kalv, för 15mån Tass.....

//Lycklig Rikard

[börje]

I lördags var jag o gästjagade med Cindy, första älgkontakten fick vi när jakten var slut för dagen, tre fullvuxna älgar hade passerat en väg några minuter efter att passkytten avlägsnat sig. Jag hade nyss kopplat hunden, o eftersom dagen led mot sitt slut, så bestämde vi att det fick räcka för drn dagen. Länge sen jag gått i marker med så lite älgspår. Laget i fråga her en fullvuxen kvar på licensan.
Börje

[ruger1]

Lördagens jakt blev spännande. Vi var på marker där det jagas spordadiskt med hund som har intresse för gris. Jag var där en gång förra året och då hade jaktledningen tänkt alldeles för mycket kring upplägg för älgjakt så den jakten blev ganska dålig framförallt hade man missat vilka såtar som var mest intressanta. Nu hade man haft en kille ute och rekat som dessutom har erfarenhet av gris jakt. Vilket innbar att pass och såtar var bättre planerade. Släppte Öst Laikan som nu är 16 måndader i den norra delen av marken och en bekant släpte sin laika/wachel korsning i den södra nu hade vi 200 ha var att gå på, dvs ganska mycket mark. Nästan omgående blir det liv i luckan och min laika kör runt en gris i en liten granplantering, jag står precis utanför och det kommer ett och annat skall men grisn vill inte stå utan springer snabbt undan hela tiden. Efter ett par minuter springer den ut på mig, och jag har den på ett par meters avstånd. Jag väljer att inte skjuta p g a att jag vill skjuta när grisen står för hunden med ståndskall Hon förföljer ett par tre hundra meter sen är hon tillbaks hos mig och försöker reda ut omdet står mer gris i planteringen, då rapporteras det från passarna att det har passerat gris på ett par ställen.. Jag väljer att "förfölja" den första och efter tre hundra meter så få laikan kontakt igen, och nu rungar ståndskallet inne i en uppvuxen plantering med hyfsad sikt, sakta smyger jag närmare och jag är kanske 25 meter bort när det går loss och förflyttar sig hundra meter, så här håller det på i 25minuter tills grisen väljer att flyt. Jag ser på gps:en att nu stack grisen i väg 700m innan hunden vände tillbaks. Efter lunch så byts det såt och vi förlyttar oss mot mer höglänt terräng med berg och små raviner som är beväxta av täta granbestånd. Efter ett tag kommer ett upptag kort skallgivnnig därefter uppehåll och sen kommer laikan och kollar in mig och drar iväg. Efter ett par minuter hörs ett taktfast ståndskall. Jag gör en kringgående rörelse och efter 35-40 minuter står jag stirrar på ett par granar som far fram och tillbaks, efter en stund så är jag 6-7 m från hunden som matar på mot ett par täta granar där jag emellanåt skymtar något svart. Jag gör en kort förflyttning och nu har jag full koll på hunden som strår mellan ett par granar och efter ett par minuter kommer grisen ut i en luckan mellan granarna och hunden har backat ut till vänster, i samma ögonblick som grisen kommer ut i "korridoren" av granar så vänder den upp mot mig! Den står nu 5-6 m från mig och i samma ögonblick den vänder upp mot mig så "bestämmer" den sig, den där ska jag ta, jag vet inte om hunden är bakom så det är omöjligt att skjuta grisen, jag väljer då att skjuta i marken till höger om grisen som direkt kastar. hund och gris försvinner bort och jag tar en ny position på hunden och hon är 650 m bort efter någon minut. Grisen var en riktigt stor sak, om det var galt eller en stor sugga vet jag inte men STOR var den. Typsikt att hon väljer ut en fullvuxen svart gris på 100kg + istälet för en fjoling Spännande som attan var det och de senast grisjakterna har gett min endorfinprodution ett ordentligt flöde Det var fruktansvärt kul att se med vilken pondus laika jobbade med den fullvuxna grisen hon behärskade situationen fullständigt
Senare under em lyckas den andra hundförarens medöljande "guide" skjuta en spring gris som sprängdes ur en flock som hans gris sprängde.
Mao en härlig dag i skogen.

[Torkel]

Kul Ruger! Bra jobbat! Pesonligen tycker jag att det är ett toppbetyg på en laika att den väljer stora grisar före små. Finns andra som resonerar tvärt om, men jag tror att hundar med riktigt bra nerver och mycket kamplust och mod antar den största utmaningen. Eller så kanske jag gillar det bara för att min ena hanne beter sig så:-) Helt klart tror jag att en laika som skäller en timma på en 10-kilosgris INTE har vad som krävs för att skälla storgalten, eller björnen...

[Musköt]

Helt klart tror jag att en laika som skäller en timma på en 10-kilosgris INTE har vad som krävs för att skälla storgalten, eller björnen...

Torkel
Undrar om du inte är lite för kategorisk där.
Min tik som väl som bäst kan klassas som en medelmåtta. Hon skäller t.o.m på så små vilt som iller i upp till 20min. Nu har hon väl vad jag vet om inte stött på så små grisar som du nämner, men tror nog hon skulle skälla på dom också.
Ändå så har hon vid ett flertal tillfällen haft längre ståndskall på +100 grisar.

Så jag tror att det är mer invecklat än så vilka hundar som vågar skälla större vilt.

[Torkel]

Jo, jag erkänner – lite kategorisk kanske jag var! Men såklart går gränsen någonstans, för en hund som är avlad med bl a viltskärpa i åtanke. För att sätta ordentlig press på en 100+-galt eller björn så krävs ett jäkla mod och tryck från hunden och det är lite svårt att se hur den ska kunna sätta detta tryck på en pluttegris utan att det går åt pipan.