Förstöra intresset!

[Gösta N]

Har som någon av er kanske vet en nyligen inhandlad s&w mod 17 kal .22 lr.

Besökte en lokal pistolklubb för att träna lite, då jag anser att man ska träna med sina vapen å lära känna dom innan man jagar med sakerna.

Stod där med pangen å ville träna, men inte fan fick jag det, man skulle va medlem å d va styrelsen tvungen att godkänna vid nästa styrelsesammanträde, sen skulle man gå en introduktionskurs på detta, som man inte hade nästa förrän till våren.

Så man tyckte att jag skulle bli medlem för 750 kr och sen inte få skjuta ett enda skott förrän till våren, fast jag står där med egen pang.

Byggde mig en egen bana på logen istället, tycker synd om dom som inte har den möjligheten.

Varför ska man krångla till det så förbannat?

/Jösse

[Kari Lindström]

Orsaken är alla de som vill ha tillgång till skjutbanor, utan och vilja betala för sig. Det är alldeles för många som bara ska... som anser att skjutbanor är för deras egen skull. Klubbar och föreningar har därför börjat "barrikera sig" för att kunna ge sina medlemmar förtur. Medlemsbanor är i första hand för egna medlemmar. Alltså, medlemskap krävs om man inte är inbjuden gäst. Som gäst brukar man få skjuta gratis hur mycket man vill och inga krav ställs på en. Ett sunt synsätt med tanke den situationen som råder angående nedläggningar av banor och miljöproblem.

Jag vill dock inte försvara klubben i fråga. De borde kanske haft mildare syn beträffande dig, förutsatt att du hade avsikt om att ansöka medlemskap... kanske inte. Pistolskytteklubbarna har ju också hårda regler och krav för säkerhet och utbildning innan "skjuttillstånd" ges. Många är också "kåta" på att skaffa egna vapen för det egna egots skull och inte för skyttets. Detta begränsas bl.a genom obligatorisk utbildning.

Jag vet dock inte vad som sagts och inte sagts uta på banan, och kan därför bara förmedla det synsättet som många föreningar har i dessa tider, när skyttets existensberättigande ifragasätts överallt i det politiska.

[Gösta N]

Nästintill alla banor här nere iaf, där man vill skjuta hagel, eller älg mm, där betalar man mer om man inte är medlem, inget konstigt med det.

Men det kändes verkligen som att man här hade en kfib.

Kontroll av fjuniga tonåringar, eller andra oxå för den delen som kanske är ute efter vapen i dåligt syfte skall definitivt finnas.

MEN vi har ju oxå en Licenshandläggare som kontrollerar detta rigoriöst, och man betalar för detta, det är inte en klubbs godtycklighet som ska styra detta.

Hur gör man annars om man som tex nyinflyttad vill skjuta i den nya staden, har pangar å medaljer, kanske tillochmed är prisbelönt, ska man då gå en introduktionskurs då oxå.

Ansvarsförsäkring har alla som har en enkel hemförsäkring så d e inget problem heller.

/Jösse

[Kari Lindström]

Skillnaden ligger i just det du skriver om. Nämligen att de finns jaktskytteklubbar och målskytteklubbar som t.ex skjuter med enhandsvapen. Det handlar om två olika världar med olika inriktning, synsätt och regelverk. Inom måskyttet är t.ex säkerhetskraven hårdare och de måste läras. Det kan t.ex handla om krav från det överordnade Förbundet. Många föreningar tar inte heller ut löpande avgifter, utan målmaterial mm. ingår i årsavgiften som kan då vara högre. De kan också dras med kapacitetsproblem. Bana är kanske inte byggt för fler medlemmar och därför finns en antagningsprocess.

Numera är det inte längre solklart att man får skjuta på många skjutbanor. Klubbarna gallrar... man måste visa intresse, passa personkemisässigt... man värnar om klubben och dess fortlevnad. Egentligen är det ingen större skillnad mellan ett jaktlag och målskyttklubb.

[Gösta N]

Ok, nu har jag ju löst det själva, men hur ska man få skytte som sport mer intressant för potentiellt duktiga skyttar när man nästintill gör det omöjligt för individen att träna.

Man tar dö på intresset innan det är rotat.

/Jösse

[Kari Lindström]

En bra fråga ! Skyttet är inte längre den bredsporten som den var under beredskaptiden. Numera är skyttet en smalsport med framtida hårda restriktioner. Jag kan väldigt litet om enhandsskytte, men det verkar vara långa köer till pistolklubbarna. Dvs. det finns ett större intresse än t.ex för gevär. Inom gevärskytte gäller samma höga krav beträffande t.ex säkerhet. Men synen på utövandet är litet annorlunda. Dels beror det på skillda undoms- och vuxenverksamheter, men också på rekryteringen. Vuxenskyttar för gevär är sällan rena nybörjare. Därför är det som oftast lättare och inleda sin bana som gevärs- än pistolskytt.

[Max Charge]

jag antar att du har en licens som har avlivning eller liknande på ändamålet? Dvs du har inte haft ett krav att vara aktiv medlem i en skytteklubb för att få licensen??

Medlemskap i en klubb är en av förutsättningarna för att ha enhandsvapen för målskytte, och om man då byter klubb så rapporteras det och ett underlag för ex standardmedaljer,tävlingslicenser,gröna kortet osv skickas från den gamla till den nya klubben, nemas problemas.. ingen ny intro kurs krävs.

Väl som medlem i en klubb har man oftast rätt att fritt nyttja banan till personlig träning under de skjuttider som banan är godkänd för. Många klubbar har även fasta träningstider då nybörjare och andra medlemmar skjuter i samlad grupp under skjutledares översyn, poängresultat bokföres, uppfyllda medaljfordringar godkännes osv.. något du inte kan tillgodoräkna dig vid individuellt skytte.

En skytteklubb med skjutbana dras med en hel del kostnader för drift,tillstånd,inspektioner,material,underhåll + att arbetet ofta utföres oavlönat av klubbens egna medlemmar, naturligtvis vill man då ha betalande aktiva medlemmar och inte "snyltgäster"..
Försäkringsfrågan är en tung bit som bara hanterar klubbens medlemmar och godkänd verksamhet (vår klubb är ex vis inte försäkrad för svartkrut)

Men jag håller med dig att bemötandet kan i många fall vara bättre.
Har själv flyttat runt en del och varit verksamm i en hel del klubbar och möts av varierande slag av välkomnande...

Lycka till i ditt skjutande.

[Gösta N]

Ja nu är iaf guldmedaljs resultaten i hamn, men som sagt, det är gjort hemma på min egen bana, med bara mig närvarande, så d gälls int.

Men för min egen skull känner jag mig hemma med pangen å kan gå med den i hölstret utan å ha funderingar på vart det träffar.

Bara en sån sak som att jag måste hålla strax under tavlan å i 8:ans ring för att få till skott i tian. Det hade man ju kanske inte haft koll på om man inte tränat, har beställt nytt siktblad och korn, så den skall sen justeras ordentligt.


/Jösse

[Mille]

Det finns något som heter "Grundutbildning Pistolskytte" som är en standardiserad introduktionsutbildning via Svenska Pistolskytteförbundet.
Efter genomgången kurs (med godkänt resultat teori/skytte) så får man ett "pistolskyttekort" som är ett bevis på att man har tagit till sig den information gällande säkerhet/skjutteknik/regler som finns.
Det är kanske den här introduktionutbildningen den aktuella klubben talade om?

Har man egen pang och pistolskyttekort och betalar medlemsavgiften så är man nog välkommen att börja skjuta direkt.

[Dannepang]

Ska du använda vapnet för jakt så ska du centerställa siktet så du siktar mitt i.. Annars kanske du gör fel sen..

[gallager]

Stod där med pangen å ville träna, men inte fan fick jag det, man skulle va medlem...

Trodde du verkligen att en skjutbana är nån sorts allmän egendom och att det bara är att gå dit och panga på??

Det är för bra för att vara sant!!!!

[Gösta N]

Jag har varit verksam med skytte i c:a 25 år, och har skjutit på en mängd olika banor utan att vara medlem, men betalar en högre serieavgift, inget konstigt med det.

Allmän egendom är aldrig en bana, det är sällan heller en skytteklubbs egna egendom.

/Jösse

[Kari Lindström]

Om inte klubben äger banan, så förvaltar de den antingen ensamma eller ihop med andra föreningar som nyttjar banan. Föreningen ensam eller i sammanslutning står också som ansvarig för den fysiska säkerheten som krävs av Statens Skytteombud, polis mm. Föreningen är också ålagt plikter från Skytteförbundet man tillhör. Utbildning är en av dom.

Tiden när man fick skjuta fritt litet här och där, närmar sitt slut. Kraven ökar och föreningarna höjer ribban och vänder sig till de egna. Miljökraven kommer också begränsa och föreningar börjar i större omfattaning se om i sina egna hus. Det är ju trots allt viktigare att de egna medlemmarna har bröd och cirkusnöjen, än andra okända.