Hur anser vi att en god jägare bör uppträda?

[crowfear]

Tar jag däremot med mig bössan, så gör jag det i den outtalade förhoppningen om att ta livet av nåt djur - då är jag JÄGARE!
Låter det alltför bestialiskt?! Men vad handlar då jakt om, det mesta som flera räknat upp är ju bara garnityr och skönmålande beskrivningar, syftet med jakt är att döda djur!

Håller med och håller inte med..Bössan tas med utifall tillfället ges att fälla ett byte, men vad jag menar är att det gör inget om jag inte får det tillfället, visst fasen är jakt spänning, men det behöver inte resultera i ett avlossat skott för att anses som lyckat, inte för mig.

Skönmålande beskrivning och garnityr? Inte där heller är det så för mig, jag upplever det så som jag beskrev det, inget mer.

Varför satt du på älgpass en vecka per år under sju (?) år innan du sköt din första älg?
Jo, pga HOPPET du närde om att en dag få dräpa ett djur!
Att du lyckades hålla hoppet uppe berodde bl.a på att hade ett vapen i händerna.
..........................................................................................................

Antar att frågetecknet menar att du tyckte de tog lång tid? javisst, men inget konstigt i det, dåliga lägen, nybörjarfummel, "fel" pass den dagen gör att det kan ta tid...för en del..

Visst hoppas jag att älgen kommer till mej,visst känner jag som alla andra adrenalinet när det knakar till brevid passet eller man hör hundarna närma sig, men om den inte gör det så hänger inte jag läpp för det, jag har ändå känslan av en lyckad jaktdag då själva utevistelsen, lyssna på jaktradion och hundarna, snacket med kamraterna efteråt om vad man sett och hört, höra berättelserna ifrån dom som skjutit den dan osv...det är det som är älgjakten för mej, sen kan det toppas med att få fälla en älg själv.

Träning av hundar har ett bestämt syfte - de är redskap i den kommande jakten!

Där är vi totalt oense! Träningen av våra älghundar handlar inte om att dom är några redskap för jakten! Dom är jaktkamrater och familjemedlemmar som förgyller tillvaron i skogen och i hemmet. den dagen jag börjar se hundarna som redskap..ja då ska jag nog inte ha någon hund.

drivkraften är nog den SPÄNNING som infinner sig i en jaktsituation då viltet är nära. Max SPÄNNING när man kramar avtryckaren eller inser att "nej, inte den här gången".

Håller med!

Dödar är vad man gör, spänning är vad man upplever.

Sant! men spänningen förtas ju inte bara för att man inte skjuter.

Alla har rätt till sin egen tolkning - se bara till att ni är ärliga mot er själva och mot den som frågar.

Också där har du rätt, och jag är 100% ärlig i det jag säger.

Även om jag inte håller med dig i allt du säger, så respekterar jag din åsikt till 100%!!

/ Janne

[crowfear]

Måtte vi bara inte hamna i "catch and release-helvetet" som finns i sportfiskekretsar, där man kan bli påhoppad och kallad mördare bara för att man tar med sig en matfisk hem

Eller som äldste sonen berättade: Under sin tid i USA besökte han Carolina Game Cocks, där man anordnade duvskytte. Inte på lerduvor, utan levande duvor som släpptes fria.

Samtidigt fanns där en organisation försedda med armbindlar (typ Röda Korset) som tog hand om skadade duvor och försökte lappa ihop dem så gott det nu gick.
HerreJösses

Menar du allvar

[birk0323]

Jag vill vara en del av verkligheten omkring mig. Känslan av att vara en del av sambanden i naturen är tillfredställande. Jag vill absolut ha med mig det byte jag jagar hem , det är en höjdpunkt men det händer inte så ofta. Trots det så fortsätter jag känna att jag hör till.
När skottet fällt fågeln efter det lyckade arbetet av hunden eller när räven skymtar i den spårlöpa jag följt senaste timmen så känner jag mig tacksam att jag får vara den jag är. Samtidigt som en viss stolthet kan kännas när man tex släppte älgen vidare pga att det gick för fort och kändes inte rätt.

Att själva dödandet skulle vara nån form av maktkänsla man vill åt är mig totalt främmande , men hör det ibland när man får kritik ang jakt.

[råbocken]

Måtte vi bara inte hamna i "catch and release-helvetet" som finns i sportfiskekretsar, där man kan bli påhoppad och kallad mördare bara för att man tar med sig en matfisk hem

du är medlem på fiskesnack va?

[Tano]

Menar du allvar

Javisst är det sant.
Jag har flera T-tröjor som jag fått av sonen med trycket Carolina Game Cocks och den stilicerade bilden av en flaxande duva där fjädrarna virvlar omkring.

[crowfear]

Menar du allvar

Javisst är det sant.
Jag har flera T-tröjor som jag fått av sonen med trycket Carolina Game Cocks och den stilicerade bilden av en flaxande duva där fjädrarna virvlar omkring.

Ja jösses..vad säger man?? Vad tyckte sonen om det uppläget på duvskytte?

/ Janne

[Tano]

Ja jösses..vad säger man?? Vad tyckte sonen om det uppläget på duvskytte?

/ Janne

Makabert, var hans åsikt.

Han är mycket intresserad av djur och natur, dock icke jägare, men (hrmfp...liksom sin far) en mycket styv skytt. Han äter gärna kött, framförallt vilt som älg, vilket hans far genom åren ofta kunnat erbjuda honom.

(Den yngre sonen är även han (hrmfp...liksom sin far en styv skytt) som understundom idkar jakt på framförallt fågel.)

[schaman]

Trots att jag oxå är yngre än genomsnittliga jägaren, så är inte "dödandet" ett måste varje dag man är i skogen, långt ifrån.
Med vikande rådjursstam så försöker jag själv vara väldigt försiktig med vad de skjuts på dom markerna jag arrenderar iaf, men tyvärr verkar inte alla i jaktlagen vara inne i samma banor, trots dom kan vara dubbelt så gamla, o skjutit tresiffrigt med rådjur, så ska första bästa bock i augusti skjutas, när stöthundarna lyckas få fram nåt rådjur ska de smälla.
Har väldigt svårt o förstå det, hur mkt kan en pinnbock som dom inte ens gör iordning glädja dom, o dom klagar på att vi inte har några stora bockar... Sälv släppte jag nog ca 10 bockar under bockjakten, ville skjuta en medaljbock, nu fick ja inte läge på nån, men då får dom växa till sig till nästa år, svårare än så är det väl inte...
Bössan ska ju självklart med när jag går ut ensam o släpper taxen här hemma, men nu i början på säsongen brukar jag inte skjuta nåt rådjur på hemma marken för han, bättre att låta taxen jaga lite, o sen om jag får ett bra läge på rätt djur, under ett bra drev, då kan jag tycka att det är dags. Men jag hoppas alltid att det är räv han jagar när man hör upptaget o sen drevet närmar sig, för det är ett vilt som ger mig mkt mer puls/glädje än rådjur.
Sen förstår jag inte heller varför inte folk häromkring som klagar på vår dåliga älgstam bestämmer sig för o hålla upp ett år eller två, istället så ska älgarna skjutas som vanligt, vad tänker dom med?
Ett par år med mer riktad predatorjakt o låta våra för tillfället minskande klövviltsstammar återhämta sig, det tycker jag fler än jag borde inse

Mvh Rasmus

Väl talat.

[Max Charge]

Förutom mkt av det sagda, så för mig är en god jägare även en person som har respekt för vilt och natur i sin helhet.

En i mina ögon god jägare lämnar inte hylsor efter sig, slänger inte smörgåspapper i naturen, sparkar inte på det fällda viltet med orden "de va ett tanigt kräk!".
Han/hon bemöter medmänniskor man möter i naturen med respekt och hänsyn, man tar tillvara på matnyttigt vilt, sköter sin hund på ett korrekt sätt och tar ansvar för sina handlingar.

[Torkel]

Kloka ord, Rasmus. Har inte heller förstått hur jägarkåren å ena sidan är enat oförstående för kritik o tycker att det är helt obegripligt att någon ens misstänker att en varg är tjuvskjuten eller att viss jakt bedrivs utan hänsyn till okala bestånd, och sedan reglemässigt skjuer drevdjuret för rådjurshunden eller klagar över dålig älgstam o ändå skjuter kvoten. Sedan har vi som jägare lite olika roller; t ex är en del av min "jakt" avsevärt mer blodig än genomsnittjägarens, eftersom många av eftersöken hamnar på mig. Under vanlig jakt eller när jag är ensam med hunden är skjutandet inte det viktigaste, men under eftersöket är det huvudsaken.

[Tano]

Kloka ord från Max Charge & Torkel.

Sedan har vi som jägare lite olika roller; t ex är en del av min "jakt" avsevärt mer blodig än genomsnittjägarens, eftersom många av eftersöken hamnar på mig. Under vanlig jakt eller när jag är ensam med hunden är skjutandet inte det viktigaste, men under eftersöket är det huvudsaken.

Präxis min uppfattning.
För ett antal år sedan när jag jagade i Lappland så sköts modern bort från sin älgkalv den sista dagen under septemberjakten. Hundägaren hade en ung tik som han var ivrig att få igång som älghund. När tiken skällde inne i en grantätning så sköt hundägaren i sin iver kon. Det visade sig att kon hade en kalv som under hela resten av september månad befann sig inom området där kon stupat.

Även om jag själv inte var orsaken till eländet tänkte jag ofta på kalvstackarn. Trots att septemberjakten var över var hundägaren och jag under flera kvällar ute på platsen och lockade på kalven för att fälla den, men den kom aldrig fram.

Först under oktoberjakten blev den fälld. Mager och eländig. Hela kroppen var stenhård, fulll av stresshormoner antar jag.

[crowfear]

Tråkig historia, det är som upplagt för misstag om kon ställt kalven, och han inte den förste och garanterat inte den siste som kommer att göra det misstaget, tyvärr....

All heder åt er för att ni försökte reda upp det efteråt, hörde en skräckhistoria från en bekants jaktlag som råkat ut för en liknande situation: " inte fan går jag ut för att jaga en ynkans kalvusling! den tar björnfan ändå".. , kan ju säga att min bekant höll på att självantända när han hörde det.....

Kan tillägga att kalven fälldes 2 dar senare.

/ Janne

[Widde]

Tar jag däremot med mig bössan, så gör jag det i den outtalade förhoppningen om att ta livet av nåt djur - då är jag JÄGARE!
Låter det alltför bestialiskt?! Men vad handlar då jakt om, det mesta som flera räknat upp är ju bara garnityr och skönmålande beskrivningar, syftet med jakt är att döda djur!

Intressant tråd!! Frågan är vad jakt egentligen är. Är det bara själva dödandet eller är begreppet jakt större än så? Själv tycker jag det är trevligt att tända en brasa och dricka kaffe i goda jaktkamraters sällskap. Känslan när hunden gör ett bra drev där djuret buktar fint är fantastisk. Bara att vistas i friska luften är en del i jaktupplevelsen. Det skall inte hymlas om att dödandet är en central del, men det som nämnts ovan krävs för att jakten skall kännas komplett.

[schaman]

Sen också är det ju helheten,, döda djur.. hur många skulle sätta sig på pass i låt säga en betonghall med gråa väggar runtom med lysrör som lyser upp allt, sen släpper man ut djur som man får skjuta på bäst man vill.. Hur många skulle tycka det var kul? inte jag.
Sen, gå ute i naturen utan bössa har jag lite svårt för nuförtiden av någon anledning, känns naket eller vad jag ska kalla det.
Däremot om man är i naturen, vackert väder, ljuvliga dofter, samt har en bössa med, rådjuren kommer in med bredsida på 100meter i perfekta läget, man skjuter, känner doften av krutrök, känslan/ruset av adrenalin..

Ungefär det är jag ute efter när jag jagar..

[Ylitjorvas]

Uj jag tycker nog alla ni andra verkar vara mycket bättre jägare än mig!
Jag jagar för spänningen och kicken, enbart!

Naturupplevelsen visst, men inte en chans att jag varit i de skogarna jag trasslar runt i utan gevär eller utan målet att fälla nåt! Man vill inte ha "natur" i kalsongerna för nöjes skull!

Inte heller är jag känd för att släppa en massa vilt.
Har hört liknelsen "det är som att en mård är i skogen!".
Ingen trofejägare alls, skjuter älgkalv om de är skjutbara, även om jag säkert skjutit fler tjurar om jag hållit avtryckarfingret i schack.
Sköt en spetsbock i år, den var smaskens. Trots att jag såg en större råbock samma morgon.
Den kan ju nån annan få skjuta, det kvittar mig! Spetsbocken var kul att skjuta för mig!

Så när jag är i skogen på jakt tänds mer av en rovdjursinstinkt i mig!
Tveklöst.
Kommer det ett skjutbart djur lever det farligt! Bara att erkänna!

Det hindrar inte att jag vårdar vilt mm
Men jag tycker det är lite självreglerande, finns det knappt nån tjäder, ja då får jag jobba stenhårt i en hel vecka för att ta en enda, vilket inte påverkar stammen ett endaste dugg! Det är vad en duvhök tar varannan dag!

Däremot håller jag med MaxCharge om att det är alldeles åt helsicke när man ser folk som sparkar eller onödigt misshandlar djuren efter skottet!
Inte för köttet men för att det är enormt dålig stil.

Jag tycker till och med rävvak från en gammal ladugård mitt i natten är en höjdare!
Naturupplevelsen lika med noll, sportsligt mycket enkelt, köttvärde och viltvärde noll och intet, ofta kallt och jävligt. Men spänningen finns där!
Är det då för viltvårdens skull? Njaa....ärligt?.......nej, jag hade knäppt den även om den ätit bara möss!

Är jag då en dålig jägare? Hmm tjaa fan vet? Kanske. Men mitt samvete är rent!

Tycker faktiskt att C&R fisket jag pysslat med ger mer anledning att fundera över vad man håller på med!

[schaman]

Uj jag tycker nog alla ni andra verkar vara mycket bättre jägare än mig!
Jag jagar för spänningen och kicken, enbart!

Naturupplevelsen visst, men inte en chans att jag varit i de skogarna jag trasslar runt i utan gevär eller utan målet att fälla nåt! Man vill inte ha "natur" i kalsongerna för nöjes skull!

Inte heller är jag känd för att släppa en massa vilt.
Har hört liknelsen "det är som att en mård är i skogen!".
Ingen trofejägare alls, skjuter älgkalv om de är skjutbara, även om jag säkert skjutit fler tjurar om jag hållit avtryckarfingret i schack.
Sköt en spetsbock i år, den var smaskens. Trots att jag såg en större råbock samma morgon.
Den kan ju nån annan få skjuta, det kvittar mig! Spetsbocken var kul att skjuta för mig!

Så när jag är i skogen på jakt tänds mer av en rovdjursinstinkt i mig!
Tveklöst.
Kommer det ett skjutbart djur lever det farligt! Bara att erkänna!

Det hindrar inte att jag vårdar vilt mm
Men jag tycker det är lite självreglerande, finns det knappt nån tjäder, ja då får jag jobba stenhårt i en hel vecka för att ta en enda, vilket inte påverkar stammen ett endaste dugg! Det är vad en duvhök tar varannan dag!

Däremot håller jag med MaxCharge om att det är alldeles åt helsicke när man ser folk som sparkar eller onödigt misshandlar djuren efter skottet!
Inte för köttet men för att det är enormt dålig stil.

Jag tycker till och med rävvak från en gammal ladugård mitt i natten är en höjdare!
Naturupplevelsen lika med noll, sportsligt mycket enkelt, köttvärde och viltvärde noll och intet, ofta kallt och jävligt. Men spänningen finns där!
Är det då för viltvårdens skull? Njaa....ärligt?.......nej, jag hade knäppt den även om den ätit bara möss!

Är jag då en dålig jägare? Hmm tjaa fan vet? Kanske. Men mitt samvete är rent!

Tycker faktiskt att C&R fisket jag pysslat med ger mer anledning att fundera över vad man håller på med!

Adrenalinkicken när djuren kommer ut. Ska man lyckas träffa ett effektivt skott? Om djuret springer, kommer jag att hitta det?.. osv. allt med spänning, mycket sånt man jagar för ja.
Men sen med sjöfågeljakt har jag svårt att se spänning Där är det nog vacker morgon samt termoskaffe och hårdkokta ägg med örtsalt Bra fågelmornar får man väl kalla lite skjutträning också, men vid fågeljakten är det nog vädret och stämningen som är det viktiga, inte alla gånger dock man lyckas få till dendär härliga känslan.. Men man kan ju försöka.
Sist det var spännande med fågeljakt var nog när man var nybörjare med jakten och sjöfågel var det största vilt man fällde.. i 11-13års åldern

[smålänning]

håller med Widde.
Bör ha en sådan god uppfattning om viltbeståndet och förvalta det rätt

[Tompa Jan]

Lite förvånande att folk tycker det är så viktigt med att behandla det fallna viltet "rätt"
Visst det tycker jag med men har svårare med att Vissa jagar en liten hare i timmar med en snabb hund utan att skjuta. Det är faktiskt en levande varelse som springer för sitt liv...

[Magnus . A]

Lite förvånande att folk tycker det är så viktigt med att behandla det fallna viltet "rätt"
Visst det tycker jag med men har svårare med att Vissa jagar en liten hare i timmar med en snabb hund utan att skjuta. Det är faktiskt en levande varelse som springer för sitt liv...

I min mening tycker jag det snarare tyder på en oansvarig hudførare om man låter en snabb hund driva konstant i timmar, dels før viltet och dels før hunden. Jag delar också åsikten att man ska vara varsam med fællt vilt.

[börje]

En hare som låter sig drivas i flera timmar går det ingen nöd på, stövaren ligger som regelfrån 2-3 min efter opp till 15min efter även om den skäller, det beror lite på vittringsförhållandena. Blir haren såpass trängd att det är fråga om livet så kryper den oftast ner i nån håla under nån sten.
Börje