skottplatsundersökning.

[Musköt]

Ser att en del har med snitthårsbok i eftersöksutrustningen.
Lägger ni mycket tid på att leta skottecken på t.ex en grisåtel?

[Björnhunden]

Till en början så kan man få en viss upplysning om händelsen men alla som sett en väl utnyttjad åtel vet hur det ser ut på den samma.

Det är lera och vesa/gegga ibland 1-2dm djupt att då se något är oftast svårt,
Här brukar jag låta hunden sköt jobbet i spårlina och jag står på avstånd, när sedan hunden stannar och markera något så brukar jag ängna området en viss uppmärksamhet.

Men de flesta rejäla indikationerna får man oftast efter ett 25-60m från åteln, här brukar man finna det mest av det som ev läcker ur grisen vid en träff.
Men denna platsen är svår att lokalisera utan hundens hjälp, skytten kommer allt som oftast med en uppfattning om vilket håll grisen gick och allt som oftast är detta helt fel.

//B

[NS]

Finns ju annat vilt än gris på grisåtel.
Även om oxå de ibland släpper ett o annat.

Har 2 snitthårböcker men använder dem rätt sällan.
Ligger mest i väskan i bilen nuförtiden.
Efter ett tag så kan man se lite utan att jämföra med bok vad håret ev kommer från.
Åtmindstonde längden lär man sig rätt fort.

Det tillsammans med ev annat man finner eller vad nu man får beskrivet för sig kan ge lite vägledning om vilken skada det kan handla om.

I praktien så har det egentligen inte så stor betydelse om vi har tillgång till den bästa hunden/hundarna som även kan släppas o avsluta.

Den jycken vi har med kanske jagat hela dan o eftersöket ser ut att vara av den svårare sorten då kankse vi ska ha tag på någon bättre lämpad jycke.
Men ligger där tydliga tecken på tex lungbod så går vi in o hämtar djuret o kan ringa tanten o "beställa" middan til ett visst klockslag....

Men det brukar alldrig bli mer än kanske 5-10 min på skottplatsundersökningen.

[Hylke]

Nu går inte vi sök på gris men vi gör skottplatsundersökning på andra djur då.

Många sök föregår i mörker hos oss och skytten vet inte alltid vilken väg hjorten sprang eller stod i skottögomblicket. Därför måste vi kanske leta efter platsen. Jag brukar inte setta hunden på direkt; jag vill gärna titta lite rundt och se vad för information skottplatsen kan ge mig. Det som skytten säger stemmer ofta inte överens med det som är värkligheten och då sparar jag mycket tid om jag får undersöka själv.

Hunden parkeras och jag går över platsen med ficklampa och ser om jag hittar något. Snitthårsbok har jag inte. Men hittar jag blod, köttklumpar eller tx ben eller maginnhåll så vet jag mer hur jag vill göra söket. Därefter setter jag hunden på spåret och låter honom arbeta.

[potatiskastare]

Sett ur en skottplatsundersökningssynpunkt är spetsiga kulor helt värdelösa. Trubbiga är mycket bättre men allra bäst är de med "stanskant" som flera tyska och tjeckiska kulor har. Är det en spetsig kula som inte gett genomskott tycker jag man sällan hittar något överhuvudtaget, trots att jag brukar vara ganska noga. Nu gör jag inte speciellt många eftersök och framförallt inte på just gris. Det var bara en allmän fundering.

[joli]

Det beror som sagt på. Har man inga andra hundar att tillgå än de man har med fram så kan man ju ändå inte göra så mycket med informationen man eventuellt får vid skottplatsen. Men saknar man en avfångningsund/ ståndhund och man kan avgöra att det är ben eller käkskada så är det nog klokt att försöka få fram en sådan hund, om inte såten är liten och man har stor tillgång till förhållsskyttar. Men visst är det skönt om man hittar en tydlig skottplats då vet man säkert att man börjar rätt i alla fall. En hund som är säker på att söka och markera skottplats är därför guld värd. Den information man får av skytt/ utställare är inte alltid tillräcklig för att finna den exakta skottplatsen.

[Gere]

Ursäkta min okunnighet, men vad i all världen är en snitthårsbok?

En bok med bilder på snitthår från olika ställen på kroppen på olika vilt?

[Famous grouse]

Ursäkta min okunnighet, men vad i all världen är en snitthårsbok?

En bok med bilder på snitthår från olika ställen på kroppen på olika vilt?

Inta bara bilder utan även tussar med hår, ofta i plastfickor för jämförelse.

MVH
Erland

[NS]

Ursäkta min okunnighet, men vad i all världen är en snitthårsbok?

En bok med bilder på snitthår från olika ställen på kroppen på olika vilt?

Inta bara bilder utan även tussar med hår, ofta i plastfickor för jämförelse.

MVH
Erland

Ville bara säga att håret fixar man alltså själv o stoppar i plastfickorna.

[Torkel]

Tycker att det är viktigt att få en bättre bild av vad som hänt. MEN egentligen tycker jag att resultatet sällan förändrar det val man gör av hur man går vidare. Tre typiska exempel är lungblod, magträff samt benträff. Vid det första har det liten betydelse vad man gör, vid det andra kan jag vänta och vid det tredje går jag på absolut så snabbt som möjligt. Men i praktiken går jag på direkt även vid magskott. Men med en kanonbra spårhund kan man vänta, framför allt om ställaren inte håller samma klass som spårhunden, och alltså kan få problem med en alltför pigg, stor gris med ont i magen. Dessa grisar kan vara oerhört aggressiva och anfalla allt som rör sig. Ibland känns det som att många skottplatsundersökningar används för att ge bevis för att grisen är oskadd och att det alltså är ok att varken spårhund eller ställaren fick tag på grisen, eller i alla fall inte stopp på den samma.

[Musköt]

Verkar som de flesta gör som jag, bara en enklare koll.

[joli]

Hittar man blod hår etc. är det bevis på träff men om man inte hittar något är det bara bevis på just det, man måste således alltid ta dit hunden.
Tyvärr har man (har gjort den tabben själv) tendens att försöka gena när det är ont om tid, snart blir mörkt etc. men det är just då det är viktigt att starta rätt. 10 minuter till på skott platsen kan om man har tur ge information så att man kan göra rätt från början. Att böja spåra strax innan det blir mörkt utan stånd/ avfångningshund för att efter 300 meter stöta ett benskjutet djur är inte kul....Kan man hittat ben på skottplatsen och väntat på rätt hund så har man ett helt annat läge.

[BLEKING]

Tänkte bara tillföra en liten episod som hände i höstas. Grisjakt, en skytt skjuter på en (enligt honom) aldeledes för liten kulting. Han ropar på radion och säger att han är säker på att det var bom, för han såg mossa slå upp från en sten framför djuret.

Efter en liten dispyt om huruvida det behövdes undersökas av folk med hund så fick jag min vilja igenom och tog mej dit. där hittar jag ganska omgående lite lungslamsor och någon köttbit. I den "träffade stenen syntes ingenting mer än bortriven mossa (troligen något som grisarna sprätt upp). Det var bara att släppa hunden som hittade grisen 80 meter bort stendöd med ett lungskott som tagit långt bak och gått mot bäckenet kaliber 9,3*62.
skytten blev ganska snopen då grisen förvandlades från en 10kilos bommad kulting till en stendöd 50kilos fin matgris.
Skytten är en mkt ruttinerad och duktig jägare men ögonen spelade honom ett spratt.

Jag lyssnar alltid på skyttens version men litar sällan på den.

[Torkel]

Tycker att skottplatsundersökningens roll är helt annorlunda för t ex älg eller gris. Detta beroende på faktumet att grisen inte kutar ifrån hunden såsom älgen kan göra ganska lätt. Jag gör alltid skottplatsundesökning på gris, men lägger inte mycket dyrbar tid på den – eftersom den sällan påverkar mitt fortsatta agerande! Skulle vara intressant om de som tycker att en supernoggrann skottplatsundersökning är a och o berättar lite om hur resultatet av denna påverkar fortsättningen. Visst om det är massvis av lungblod kan man ta det lugnt... MEN man kan också fortsätta precis som vanligt! HUR påverkar resultatet fortsättningen? På älg är det, som sagt, en helt annan sak.

[Björnhunden]

Finns ju annat vilt än gris på grisåtel.
Även om oxå de ibland släpper ett o annat.

säger du det, hade jag helt missat
Det var trevligt att du förmedlade denna sensationella upptäckten.

[NS]

Finns ju annat vilt än gris på grisåtel.
Även om oxå de ibland släpper ett o annat.

säger du det, hade jag helt missat
Det var trevligt att du förmedlade denna sensationella upptäckten.

Jo, men jag menade annat vilt o jaga än just gris och då på andra ställen än åtel då kan det vara rätt bra o ha en snitthårsbok o jämföra ev fynd med.
Lite knasigt skrivet ser jag...
Alltså skottplatsen behöver ju inte vara på en åtel, eller hur?