Efter en tids jaktförbud för tysken pga. Sjukdom så hade det nu äntligen blivit dags att släppa honom igen. Dagen innan julafton skulle vi göra ett försök. Vi bestämde att fröken bad ass skulle vara hundförare och jag själv, farsan samt en polare fick agera passkyttar. Mitt pass var i ett jakttorn ute på ett hygge intill ett parti med storskog. Nåväl hunden släpptes och förväntningarna var på topp. Det gick 10 minuter utan minsta pip från hunden efter ytterligare 5 minuter så blev det plötsligt ett hetsigt upptag och fullt drev. Drevet gick ner på en stor mosse (ca 6 ha) och drevdjuret sprang längs med mossen med hunden hack i häl, som nu tydligen hade synkontakt med djuret eftersom att han ylade mer än vad han skällde. Tyvärr så fortsatte drevet rätt ut ur marken och in på grannmarken, till slut så kunde jag inte längre höra hunden och undrade om han kanske hade släppt. Jag anropade polaren på radion som stod närmare gränsen och undrade om han kanske kunde höra något, det kunde han och meddelade att tysken minsann drev för full hals inne på grannens mark. Tyvärr så lät det inte som att drevet var på väg tillbaka utan snarare tvärt om. Efter ett par minuter så ropade polaren i radion att drevet nu var på väg tillbaka. Spänningen steg återigen efter denna information. Efter en stund så viskade polaren att rådjuret och hunden hade sprungit förbi honom på ca 50 meters avstånd så han hade avstått från att skjuta. Tysken skällde nu som en besatt, det lät som att det buktade varv på varv inne i björkplanteringen mellan hygget som jag stod på och den lilla grusvägen. Efter några minuter så brakade det till i den lilla dungen framför jakttornet och ut kom rådjuren och sprang framför mig med perfekt bredsida på 60 meters avstånd över hela hygget och hoppar givetvis in på nästa grannmark. Jaha tänkte jag, där rök den chansen, men i löpan kommer tysken med en flygande fläng och ska tydligen ha sitt rådjur trots allt. Drevet går in på grannmarken och buktar fram och tillbaka i storskogen, precis utom synhåll för mig. Då kommer plötsligt rådjuret in på hygget igen och travar mot mig på ca 25 meters avstånd och jag trycker av precis i en lucka mellan två granplantor varvid rådjuret hoppar rätt upp i luften och kastar in i ett uppväxt parti av ungbjörkar. Det går ytterligare två minuter innan tysken tystnar. Fan också, varför skulle han släppa just nu tänker jag och tittar på klockan. Men det var kanske inte så konstigt för tysken har ju drivit i 25 minuter utan tappt och är nu på väg tillbaka till fröken bad ass. Jag ropar till polaren att han ska gå ner till fröken bad ass och ta med tysken till skottplatsen där jag väntar. Jag är tämligen säker på att det var en bra träff och ser framme på skottplatsen att det finns ganska så mycket ljust blod. Då kommer sambon och polaren med tysken, terriern släpps direkt på skottplatsen och börjar driva igen men efter en liten stund så tystnar han, vi kollar på pejlen och ser att hunden är stilla, han har givetvis hittat rådjuret. När vi har kommit fram till rådjuret så kan jag konstatera att det är stendött, det har gått ca 100 meter efter träffen och tysken har redan börjat ”flå” rådjuret åt mig, snäll som han är.
Fan vad skönt att hunden är kry och fungerar igen, ett sök på ca 15 minuter med efterföljande drev på ca 25 minuter samt en klockren återgång till föraren om än med ett och annat yl på tillbakavägen
. Bästa julklappen i år.
Fler bilder finns att se på hemsidan:
http://www.freewebs.com/tjtcato/index.htm
LISTEN UP LADIES....
If your man doesn't know how to hunt or fish,
You have a girlfriend
som tyvärr inte riktigt ville gå i pass 
