Lite funderingar efter ett Misslyckat eftersök

[PerN]

Jag skadsköt (hagel) ett rådjur på nyårsaftonsmorgon, troligtvis ett ströhagel långt fram i bogen. Vi spårade (lite blod i spåret) det in på grannmarken ( nästan 2km) och lämnade över. Fick sedan en förfrågan, på väg hem, av markägaren om vi kunde fungera som eftersöksekipage eftersom vi lyckats följa rådjuret dittills
Markägaren går bakom oss medan vi brakar genom skogen(gran blandat ung & gammal) och ganska snart går vi på en lega med hyfsat med blod i (troligtvis stött vid markägarens försök innan han ringde mig). Vi fortsätter och det är fortfarande blod lite då och då i spåret. Efter ytterligare 500m så stöter vi rådjuret, jag ser en rumpa lysa och en gran gunga till, hunden märkte inget och skytten (=markägaren) var ca 15m bakom oss och såg inte något. Det var ganska mycket blod i legan men efter det såg inte någon av oss något blod i spåret och hunden vart lite vill. Nu har vi också 4 rådjur ut på en lägda alldeles nära där vi håller på att spåra.
Så min misstanka är att det skadade rådjuret gått ihop med de andra.
Jag har sett rådjuret efter skottet (som jag trodde var en solklar bom, framför) + vid överlämnandet en dryg timme efter skottet på ca 300m utan att kunna se någon haltning. Skadan verkar med andra ord inte sätta ner dess förmåga att röra sig.

Till mina funderingar
1) Hur (om möjligt?) får man en hund som gärna sicksackar över ett spår att hålla en rak linje. Vi är knappast det tystaste ekipaget i den täta granskogen.

2) Hur sjutton kommer man åt ett lätt skadat rådjur som går undan och är varskt. Tyvärr kändes det, efter att vi stött rådjuret och jag var den enda som såg något, som att chansen att skytten skulle hinna med i stort sett var lika noll


3) När ger man upp? Med bilresor och snack med jaktgrannar höll vi på från skottet 9,30 till 13,30 då vi står utan spår på lägdkanten där vi alldeles nyss sett fyra rådjur

Fortfarande med en klump av misslyckande
PerN

[NS]

Ni har nog gjort vad som kan göras förutom en gej.
Det är att ni skulle släppt en skarp snabb hund på djuret direkt när det gick upp.
Skjuta när djuret går ur legan händer mycket sällan enl min erfarenhet.
Skjuts det så är det om djuret ligger kvar i sårlegan.
Ligger det dött så fungerar givetvis enbart spårhund annars är chansen små att lyckas.
Alla andra rådjurseftersök där djuret går undan lyckas man bara om hunden har kapacitet o ta, eller om djuret går i pass.

Hagel skador är knepiga oavsett var det tar. Räcker med ett hagel för o fälla ett rådjur på plats.
Djuren kan läka ut skador med många hagel i kroppen om de sitter i mjukdelar alltså muskler o även vissa benskador.
Ett hagel i tex lungan dödar efter en tid, djuret drunknar när lungan fylls med blod.
Hagel i buk/tarmar o sånt dödar mycket långsamt av infektionen som blir.

Va det gäller detta rådjur så återstår nog bara att intensifiera jakten i området några dar, gärna då med snabba större hundar, typ kortdrivande.
Mår rådjuret dåligt så kommer någon hund ta det om de reser det.

Att jycken slår fram o tillbaka över spåret kan vara rasrelaterat, men behöver givetvis inte vara det.
Detta slående gör gärna kontinentala fågelhundar, spaniels o en del retriver.
Kommer troligen av det bredsök som de ska ha för o finna fågel eller apporter med hjälp av vindvittring.
Sett fler raser som gör det, ibland har de med ålder på spåret o göra.
Förr "lätt" så blir det stirrigt.
Det viktiga är att hunden löser uppgiften, om det sen är med en läpp på var sida spåret (önskvärt) eller med ett evigt slående genom vittringskorridoren spelar inte så stor roll.
Bara man kommer till ett avslut.

En anna sak jag brukar tänka på.... inte så ofta bommen eller skadan bli för långt fram om djuret är i rörelse men det händer givetvis.

Tro mig jag vet hur det känns med den där klumpen....

[dptrapper]

Har man hittat blod och då är säker på att djuret är skadat så skulle jag nog kämpa på så mycket det går. Blöder djuret så pass mycket efter en hagesmäl så har det nog tagit ordentligt. Speciellt om det finns en massa bld i legorna. Jag tror inte att det djuret kommer att överleva.

Man kan ju alltid sitta och passa på djuret under några dagar (fast jakten är slut nu här uppe så då skulle det inte gå) kanske kan man se att djuret beteer sig annorlunda.

I annat fall så är det som sagt att gå med hund. Kankse testa själv med hund och studsare. Mer smyga sig fram och kanske få läge med kulbössan. Hunden får i koppel göra spårjobbet. Men detta måste ju ske på en gång, efter nån dag kanske inte djuret blöder mera.

Angående att hunden sicksack spårar så ahr vi gjort så att så fort nosen lyfts från marken så stannar vi. När nosen går i backen igen så fortsätter vi. man bör även lägga svåra spår med rejäl belöning då brukar hunden lära sig att använda nosen mer seriöst.

Vår hund sicksackar ibland över spåret. Det kan bero på att det blåser eller att flera rådjur gått ihop eller att andra djur gått där innan.

Numera så litar jag på hunden och låter han sicksacka om han önskar, han börjar bli så rutinerad och finner alltid de spår vi lägger åt honom.

[PerN]

Tack för svaren

Det är att ni skulle släppt en skarp snabb hund på djuret direkt när det gick upp.

Jo det hade nog varit det enda som fungerat, eller ha placerat ut passkyttar överallt där djuret eventuellt skulle kommit ut.

Att jycken slår fram o tillbaka över spåret kan vara rasrelaterat, men behöver givetvis inte vara det.Detta slående gör gärna kontinentala fågelhundar

Ok han är ju en kl. Münsterländer så det kanske är något som man får leva med men det är irriterande speciellt i en tät skog

En anna sak jag brukar tänka på.... inte så ofta bommen eller skadan bli för långt fram om djuret är i rörelse men det händer givetvis.

Skottet gick framför djuret (kikare på drillingen) andra skottet, när jag låg rätt klickade Har en ganska klar minnesbild av djuret i kikaren när skottet gick och klickade, min minnesbild av skott brukar vara hyfsat rätt., Så troligen sitter de hagel som ändå gick in djuret i främre delen.

Har man hittat blod och då är säker på att djuret är skadat så skulle jag nog kämpa på så mycket det går. Blöder djuret så pass mycket efter en hagesmäl så har det nog tagit ordentligt. Speciellt om det finns en massa bld i legorna. Jag tror inte att det djuret kommer att överleva.

Det fanns inget blod eller hår på skottplatsen, däremot hårtussar efter ca 30m vid ett staket som djuren hoppade över, första bloddropparna dök upp efter drygt 300m spårning.
Det som gör mig mest hoppfull om att det kan finnas en chans för djuret är att inget blod hittades i spåret efter den andra legan.

Jag sade till markägaren att ha ögona öppna om han ser ett rådjur som haltar eller ser skadat ut. Så kommer det fram och det syns skadat så smäller det nog direkt.
Då rådjursjakten här uppe är över är det nog allt vi kan göra

Hoppas inte allt detta låter som försvarstal
Jag och hunden jagar framförallt och brukar bara vara eftersöksekipage för eget behov. Så vi har mycket att lära och en dag som gårdagen ger en många tankeställare så jag är tacksam för alla hjälp jag kan få

PerN

[NS]

Tjenix igen!

Vet inte hur din Münster fungerar om den är skarp o så, men jag hade släppt vad jag haft i kopplet om djuret gått upp.
O andra sidan går jag alldrig eftersök med mindre hundar som inte har fysisk möjlighet att dra ner rådjuret.
En Münster bör fixa detta, givetvis lite beroende på ålder.
Alldrig bra att släppa en ung hund på skammat rådjur även om viltet är det vekaste klövviltet så kan det ställa till en massa tokigt.
Du ska självklart inte ta det som skrivs som kritik eller sånt.

Utan att berätta eller som här skriva om ett misslyckande såväl som lyckat eftersök lär man andra och sig själv väldigt mycket.
Analysera o fundera på vad som kunde gjorts bättre eller vad vi nog gjorde som var bra är det enda vettiga sättet o utvecklas.

Som sagt hade jag sett djuret gå ur lega o haft en Münster i linan så vore kopplet struket direkt.
Bättre o ta den chansen även om man inte har en aning om hunden fixar det än att låta bli och alldrig få tag på viltet.

En sak som kan vara bra o veta.. skadat rådjur stannar i hemmområdet där det finns mest näringsrik mat.
Är inte skadan dödlig så kommer den inrikta sig på att äta och läka såren.
Äta gör den där den vet att det finns bra o mycket mat.

[manlicher]

3) När ger man upp? Med bilresor och snack med jaktgrannar höll vi på från skottet 9,30 till 13,30 då vi står utan spår på lägdkanten där vi alldeles nyss sett fyra rådjur

När det är friskförklarate eller skjutit eller ?

[folie]

Det är inte lätt när djuret hela tiden går undan om man inte har tillgång till en skarp hund.alternativet när man kom till första sårlegan kanske hade varit att släppa hunden på spåret och hoppats att det börjat att bukta för att sen komma inom skjuthåll ,troligtvis om det är skadat så buktar det väl trångt och då ökar väl chansen kunna avliva det.
Mvh
Conny

[dptrapper]

Tack för svaren

Det är att ni skulle släppt en skarp snabb hund på djuret direkt när det gick upp.

Jo det hade nog varit det enda som fungerat, eller ha placerat ut passkyttar överallt där djuret eventuellt skulle kommit ut.

Att jycken slår fram o tillbaka över spåret kan vara rasrelaterat, men behöver givetvis inte vara det.Detta slående gör gärna kontinentala fågelhundar

Ok han är ju en kl. Münsterländer så det kanske är något som man får leva med men det är irriterande speciellt i en tät skog

En anna sak jag brukar tänka på.... inte så ofta bommen eller skadan bli för långt fram om djuret är i rörelse men det händer givetvis.

Skottet gick framför djuret (kikare på drillingen) andra skottet, när jag låg rätt klickade Har en ganska klar minnesbild av djuret i kikaren när skottet gick och klickade, min minnesbild av skott brukar vara hyfsat rätt., Så troligen sitter de hagel som ändå gick in djuret i främre delen.

Har man hittat blod och då är säker på att djuret är skadat så skulle jag nog kämpa på så mycket det går. Blöder djuret så pass mycket efter en hagesmäl så har det nog tagit ordentligt. Speciellt om det finns en massa bld i legorna. Jag tror inte att det djuret kommer att överleva.

Det fanns inget blod eller hår på skottplatsen, däremot hårtussar efter ca 30m vid ett staket som djuren hoppade över, första bloddropparna dök upp efter drygt 300m spårning.
Det som gör mig mest hoppfull om att det kan finnas en chans för djuret är att inget blod hittades i spåret efter den andra legan.

Jag sade till markägaren att ha ögona öppna om han ser ett rådjur som haltar eller ser skadat ut. Så kommer det fram och det syns skadat så smäller det nog direkt.
Då rådjursjakten här uppe är över är det nog allt vi kan göra

Hoppas inte allt detta låter som försvarstal
Jag och hunden jagar framförallt och brukar bara vara eftersöksekipage för eget behov. Så vi har mycket att lära och en dag som gårdagen ger en många tankeställare så jag är tacksam för alla hjälp jag kan få

PerN

Om ni fann hårtussar vid ett staket och sen blod så kan det kanske vara så att djuret rev sig på staketet. Jg har själv skadeskjutit ett rådjur en gång och de sätter verkligen fart efter smällen. Mitt djur hoppade rakt in i det tätase av björkris men ett jäkla brak. Kan ditt djur fått samma panik och bara kastat sig mot staketet och rivit sig?

Jag kan inte tänka mig att djuret skulle kunna springa så långt utan att det droppar blod efter en träff som ska ge blod och som sen ger blod i legorna. Samtidigt är jag osäker om de går i lega vid små rivskador. Å andra sidan så ger inte små rivskador så mycket blod. Hde den rivit sig kraftigt i tex buk eller bröst så borde det synas på staketet.

Fan va ja svamlar å spekulerar

Kollade ni på staketet om det fanns blod där?

[NS]

När vi säger att det inte fanns hår eller blod på slottplats..
Har ni snötäckt mark där det hände?

Annars så är det inte så säkert att man hittar allt som finns där.
Sköt själv för många år sen ett rådjur med ett hagel i ena lungan.
Djuret kom över en lite grusväg och halkade på isen samtidigt som jag krökte pekfingret.
Trodde att jag skjutit högt över, men hittade 4 hårstrå på vägen, inget blod alls varken där eller spårets första 80 m.
Sen började bloddroppar synas.
På flera ställen hade djuret stannat och en samlad blodfläck bildats under djuret.
Efter ca 6-700 m går bocken upp och skott lossas men det är inget som träffar.
Hund släpps o tar djuret efter en bits drev.
Som sagt ett hagel satt i ena lungan på bocken. Förmodligen ett stänkhagel.
Skotthållet var ca 10 m.
Huvudsvärmen måste gått över djuret när den halkade. tur eller otur men ett hagel räcker ibland.
Det var förresten första skarpa eftersöket för min förra hund som var en kleiner Münsterländer
Det var alltså en chasning som gick hem va det gäller om jycken skulle riva ner djuret eller inte.

[PerN]

Jodå
Lite snö har vi även om man måste leta efter ställen för att åka skidor.
På skottplatsen fanns det ett bra men tunt snötäcke. Det var väl egentligen bara i granskog och några enstaka backar det var bart. Jag räknar kallt med att snudd på ett enstaka hårstrå skulle synts mot det vita, samma gäller kring stängslet.
PerN

[dptrapper]

Skumt minsan.

Jag vet inte riktigt vad lagen säger angående eftersök.

På trafikskadat vilt (rå) som oftast är på kvällen så går jag med hund i ett par timmar, sen återkommer jag nästa dag då det är ljust för att undersöka olycksplatsen bättre och hitta tecken på hur djuret blivit skadat. sen får hunden spåra igen någon timma. Finner han inget så bruakr vi göra så att hunden får vara lös medans jag och frun går 50-100 meter från varandra. Hunden söker då mellan oss. Så betar vi av ett större område på det sättet.

Finner vi inget då, ja då ger vi upp, meddelar boende i området att de kan slå en signal om de skulle se ett skadat rådjur.

[Torkel]

Personligen tycker jag att rådjurseftersöken är knepiga; om man ser till uppklaringsprocenten (med bra hundar) så är den säkert avsevärt lägre än för t ex gris o älg. Håller med NS om släpphund. Det där att skjuta i sårlegan känns lite som en mytgrej. Hur ofta kan man göra det egentligen – på något vilt? Effektiva rådjurseftersök kräver en snabb hund som kan dra ner djuret, som jag ser det. Jag gjorde många råeftersök med min gamle blandras Björn, men den absolut effektivaste eftersökshund på rådjur jag någonsin haft var en engelsk setter! Peg hette hon och var överjäklig på att sortera ut det skadade djuret, hon sökte upp i vind, och när hon väl fått vittring använde hon sina långa setterben till att komma ikapp och sedan var det färdigt. Väldigt rasotypisk alltså. Skulle tro att de vanligaste "eftersöket" på påskjutna rådjur är att släppa en tax eller drever, vilket jag tycker är på gränsen till oetiskt.

[Musköt]

Skulle tro att de vanligaste "eftersöket" på påskjutna rådjur är att släppa en tax eller drever, vilket jag tycker är på gränsen till oetiskt.

Tror nog att det det mest hänger på individen.
Har haft en dreverhane som var klockren på eftersök. Spårade riktigt bra även om det gick lite fort och när rådjuren gick upp var det bara att släppa. Minns bara ett skadat rådjur som vi missade och det berodde på att han skadade ett knä. Resten avlivade han själv.