Direkt fråga till eftersöksekipage !!

[Telgetok]

Japp som rubriken..vad är det som gör att ni orkar hålla på ?? Asså eftersök ,där problemet är skapade av andra än er själva !!!!!
Vi andra är bara och endast hyperglada att ni orkar..tror knappast att undertecknad skulle palla med dessa eftersök ni gör i tid o otid..

Nedan förslag på tänkta ideer om detta.
Ni får köttet.
Ni tränar hundarna.
Ni gillar att eftersöka.
Ni tycker synd om djuren.


bla,bla,bla.....

Hur tänker ni och varför ???

Från en som beundrar er på avstånd.....helst sovandes på kudden !!!!!

Notera...ni som gör eftersök efter alla andra som dessa som klantat sej.. Kan vara skyttar eller bilister !!!!!

[338wm]

Nedan förslag på tänkta ideer om detta.
Ni får köttet.
Ni tränar hundarna.
Ni gillar att eftersöka.
Ni tycker synd om djuren.

1 Ni får köttet - Har det inträffat
2 Ni tränar hundarna - Ja.
3 Ni gillar att eftersöka - Det är ju alltid nya scenario och nya utmaningar.. Så visst är det inte bara jobbigt utan ibland även riktigt roligt. framför allt att se hundrna göra nyaq framsteg och klara av nya utmaningar.
4 Ni tycker synd om djuren - Ja.

[NS]

Visst är det roligt och hundarna får den träning de behöver.
Ger dessutom, lite "jakt" året om, eller hur man nu ska säga...
Kött har jag alldrig fått och vill egentligen inte ha heller, det får jag på ordinarie jakt så jag klara mig o mer därtill.
Köttet tillfaller inte eftersöksjägaren, knappt ev trofe heller.

Vill man få till en riktigt bra eftersökshund så behöver den få göra x-antal eftersök per år.
Att enbart förlita sig till ev egna eller jaktlagets ev skadskjutningar för att få tillgång till de uppdrag som hunden så väl behöver, blir för få eftersök, helt enkelt.
Inte ens mitt jaktlag skjuter så dåligt att de kommer upp i över 20-30 e-sök per år....
Vi behöver ju bara jämföra med vilken jakthund som helst.
Får den bara tillfälle att släppas 1-5 ggr per år så inte blir det någon vidare jakthund av det ämnet...

Sen tror jag att många ekipage ändå känner den uppskattning man får från den olycklige skytten.
Trafikolyckor, då är det kanske inte sådär vanligt men det har hänt där oxå.

Kanske har det med något så löjligt som hjältekänsla o göra oxå..
Töntigt? jo, jag vet...


Läste ett kåseri i nån jakttidning ang eftersöksjägare.
Eller jaktidiot eller eftersöksidiot som benämninen var, då i possitiv bemärkelse..
Tyckte det var mycket träffande.
Inte ens en bergarvning, om det nu inte är ens egen, hindrar en sån att åka iväg på uppdrag.
En inbjudan till en solig kväll på bockpürsch tackas nej till men när en räv är skadskjuten o det spöregnar på tvären i november så plockar jaktidioten ihop alla pinaler och hundar o ger sig iväg för o hjälpa till.

Får mig ibland att undra hur eftersöksidioten är skapt innaför pannbenet.
Låter nog bli o gå djupare in i de tankebanorna.....

[dagarne]

Flere grunner til å undres over dette kan man finne her.

[börje]

Att förkorta lidandet för det skadade djuret samt att få arbeta tillsammans med hunden är den primära drivfjädern. Baksidan är att man får knaphändiga, felaktiga eller knappt någon information om händelseförloppet vid olyckstillfället/skadskjutningen.
Börje

[joli]

Jag tycker eftersöket är den viktigaste en jägare kan göra. Skott på friska djur kan van ta eller avstå det har ingen större betydelse men ett påskjutet/påkört djur måste man få tag i avliva eller kunna friskförklara, det går inte att välja bort. Sedan är det väldigt intressant att följa ett eftersök och de teorier man har vid olycksplatsen och hur de kan ändras under resans gång genom att läsa hund, spårtecken etc. Vid vanlig jakt kan man ju jaga blint och det är inte så noga om jakten lyckas eller hunden byter djut etc. men eftersök handlar om att hitta ett visst djur vilket gör det till en större utmaning.

[Hylke]

Hos oss i Norge är det så att köttet aldrig tillfaller eftersöksjägaren. Det är den olycklige jägaren sitt såklart. Är det en trafikolycka så tillfaller köttet kommunen om djuret hittas och avlivas av oss. Är djuret dött är det förbjudet att använda till människomat. Så säger Mattilsynet hos oss.

Nää - varför hållar man på med eftersök? Det är ju inte sååå kul att avsluta egen jakt (när man äntligen har kommit sig ut och på plats) för så att resa långt iväg för att hjälpa till. Bli våt och kald och trött - och få använda muskler man knappast visste man hade (det är ganske brant hos oss och ingen enkel sak att lunta rundt i skogen). Betalningen är heller inte nåt att bli rik på (får vi 500 spänn?) och vi kommer gärna trötta och stela på jobbet nästa dag... varför gör vi det här ändå?

Personligen älskar jag samarbetet med hunden - vi tränar hele året rundt och är blivit et team som jobbar tyst och kontrollerat tillsammans. Jag får använda allt jag har av kunnskaper om hur skall jag angripa detta eftersöket och hur skall vi lyckas. Det är ju dette som är utmaningen - att jaga kan dom flesta men att eftersöka och lyckas kan färre.
Självklart har jag djurets ve o väl i tankarna; dom skall inte lida. Därför är det viktigt att sköta jobbet så bra som möjligt. Vi lyckas inte jämt - så är livet. Och det stör mig och gör mig trist. Men därför tränar vi ennu mer för att bli bättre och bättre för varje gång.

Jag ser på eftersök som jakt. Det är mycket svårare enn att jaga på vanligt; här är det ett specielt djur som skall innhentas och avlivas. Man måste tänka strategisk och försöka att vara djuret i förkant - veta vad det tänker göra nu. Jag gillar den utmaningen - och som tidigare nämnt - samarbetet med hunden.

Det är väl derför att jag har hållit på med dette i 11 år nu? Och som jag garanterat kommer att hålla på med i många år till

[Musköt]

Ja varför håller man på egentligen.
Nä så farligt är det väl inte, även om trafikeftersöken kan va pest ibland.

Men visst är det så att det ofta är intressant och spännande. Är ju bra träning för hunden också.

Visst har man frågat sig vad man håller på med, när man går i mörkret och pissregnet och letar efter en dåligt uppmärkt olycksplats. Men för att någon timme senare, totalt slut efter krypande i täta planteringar, stå mitt i skogen utan att ha koll på var man är och ha ett stort fånflin på läpparna. För belöning är väl att man lyckats förkorta lidandet för ett skadat djur och att hunden gjort ett bra jobb.

[Telgetok]

Jag tycker i alla fall att ni alla är värda all respekt !!!!!!!
Sen vetifan om det är rätt att ni aldrig får nån belöning i form av pengar eller kött,kanske ni inte vill ha det..men då kan ju den olycklige skytten eller staten vid viltolyckor sätta in en slant till en barn eller hjärt/lung organisation.

[Musköt]

Vet i fan var den här uppfattningen att köttet skulle tillfalla den som gör eftersöket kommer ifrån. Aldrig hört talas om annat än här på forumet.

[Telgetok]

Vet i fan var den här uppfattningen att köttet skulle tillfalla den som gör eftersöket kommer ifrån. Aldrig hört talas om annat än här på forumet.

Nää..inte jag heller,men med den vetskapen att jag som olycklig skytt blivit tvungen att ringa efter ett eftersöksekipage mitt i natten gör att jag gladerligen skulle dela augustibocken eller matgrisen framför vak kojan med eftersöksjägaren. Eller oxå pröjsa en slant !!!!

Tror inte att detta sker överlag men jag skulle kunna göra detta i alla fall. Eller en flarra god malt whiskey eller vad fan som helst !!
Man vill ju lixom kunna ringa igen om oturen skulle vara framme

[Björnhunden]

Japp som rubriken..vad är det som gör att ni orkar hålla på ?? Asså eftersök ,där problemet är skapade av andra än er själva !!!!!
Vi andra är bara och endast hyperglada att ni orkar..tror knappast att undertecknad skulle palla med dessa eftersök ni gör i tid o otid..

Nedan förslag på tänkta ideer om detta.
Ni får köttet.
Ni tränar hundarna.
Ni gillar att eftersöka.
Ni tycker synd om djuren.


bla,bla,bla.....

Hur tänker ni och varför ???

Från en som beundrar er på avstånd.....helst sovandes på kudden !!!!!

Notera...ni som gör eftersök efter alla andra som dessa som klantat sej.. Kan vara skyttar eller bilister !!!!!

Hej Telge...
Kan vara lite halvsvårt att svar riktigt tydligt på "vad" som driver en till dessa övningar, att dessa övningar sen sker på tider då man normalt sett ville sitta hemma och ta singel malt och bara njuta ! gör det hela ännu mera märkligt ?

Ett visst mått av spänning är det säkert som driver på ! Men detta är troligtvis inte hela sanningen för spänning kan man få på mycket mera normala tider !!! Och till och med att "Utan" att släpa med sig hundar lampor bössor och omömma kläder i massor !
Nej det måste vara något annat som driver på ?
Jag tror att just utmaningen är en stor drivkraft till de uppoffringar man gör, så är det iaf för mig ! En älg eller för den delen en gris i becksvarta natten är absolut att betrakta som en utmaning ! Har man sedan ett hundmatrial som man litar på så spänner man kanske bågen ytterligare ett snäpp, och man vill ju även testa deras gränser likaväl som sina egna.

Tycker synd om djuren alt skytten ?? givetvis gör man detta, och i nämnd ordning då !!

Varje gång man är iväg på dessa uppdrag så är det helt nya förutsättningar och man blir på något sätt luttrad ifrågan om riktigheten i utsagan från både polis, bilister, samt skyttar,, man vet att dessa är sällan eller aldrig rätt vad gäller storlek eller för den delen könet på djuret.....
Sen kan man vid en del jobb få känslan att man nästan förlöser/befriar någon individ från denna hemsk upplevelsen som en skadskjutning är.

Man känner att man gör en skillnad ibland..

//B

[BoK]

Om vi tar åteljakten. I vilka situationer blir det mest skadskjutningar? Är det alla chanstagningar i för dåligt ljus? Jag tycker iaf det är oerhört svårt att inte träffa rätt på en gris som befinner sig bara på 30-40 meter....

[Björnhunden]

Om vi tar åteljakten. I vilka situationer blir det mest skadskjutningar? Är det alla chanstagningar i för dåligt ljus? Jag tycker iaf det är oerhört svårt att inte träffa rätt på en gris som befinner sig bara på 30-40 meter....

Att dåligt ljus ger dåliga skott situationer ! Och detta ger i sin tur upphov till chanstagningar i större utstäckning.
Att det är enkelt träffa rätt på 30m - 40m ??
Vill då upplysa dig om att just det sättet att tänka (bara30-40m) fakiskt kan vara en stor orsak till de insidenter som sker, man tar helt enkelt för lätt på detta skyttet just med tanke på att det är korta avstånd och relativt stora mål,,
Samt att många helt utesluter alt glömmer skottvinkeln vid skytte från torn <3m, en för lågt placerad träff här kan i vissa ogynsamma lägen kulan helt sakna träff/penitreing in i centrala hjärt/lungregionen, kulan tar på bogbladet eller rörbenet och vinklar/styr rakt ner under grisen. Skulle gissa att jag var på besök hos ett 20tal av dessa otursamma åteljägarna.

Ungefär lika många missbedömmer vad som är bak och fram i upphetsningen över att gris är framme på åtel,,Dessa är de absolut värsta jobben många gånger då träffen vid 9/10 tillfällen sitter i jumsken och med detta mitt i tarm paketet.

//B

[NS]

Finns som sagt hur många orsaker som helst till att skottet inte tar där det är tänkt.

Förutom de B påpekar så ger en del höga montage på kombivapen galet höga träffar om man skjuter in på den vanliga åtelavståndet o sen råkar skjuta på dubbla avståndet, kanske inte så vanligt men har hänt.

Tror oxå att en del blir lite skärrade när de "nya" viltet dyker upp.
Får frossa helt enkelt eller skickar iväg kulan i dumt läge.
Undermålig utrustning tror jag oxå bidrar en del.
Man sitter med 42 tuben man har till älgjakten osv.

Stod om en "jaktledare" i lokalblaskan som var förtvivlad för hälften av hans klövervall var förstörd, mjölkbonde.
Har full förståelse för att han är förbannad.
Men det gick inte att skjuta dem på vallen för de stod alldrig stilla ändå hade han vakat en vecka i sträck och sett gris varenda kväll.
Tror nog han tar ett chansartat skott om han får tillfälle. Iofs så har han redan visat gott omdömme men hur länge han står ut är en annan femma.
Alltså synen att grisen är ett skadedjur ger nog en del skadsjutningar oxå.

[BoK]

Då gör jag en liten sammanfattning av vad ni skrivit, samt lite till och vad som bör göras för att minska/elliminera skadeskjutningar vid åteljakt.

Skadeskjutningsrisk!

1. Tar saker allt för givet på korta avstånd och relativt stora mål.
2. Höga torn/kojor ger lågt placerad träff.
3. Kan inte se skillnad på bak och fram på grisen i dåligt ljus.
4. Kan inte se träffområdet tydligt i dåligt ljus.
5. Ovanan med grisarna.
6. Synen på grisarna som skadedjur.
7. Undermålig utrustning.
8. Fel inskjutningsavstånd.

Vad kan vi då göra för att minska dessa faktorer?

Nr.5 och 6 tror jag utgör en mycket stor del av riskerna. Där måste vi bli bättre och lära oss mer om grisarnas beteenden och då gärna studera dem mer vid åteln/foderplatsen utan vapen. Att få bort stämpeln som skadedjur och höja upp grisarnas status är på god väg, men vi har långt kvar.
Nr.1 kan vi nog jämföra med hagelskytte på stillastående mål. Det går inte att bomma, men ändå så händer det. Här måste vi intala oss själva att det inte är så lätt ändå.
Nr.2 Här hjälper bara övningsskytte från olika höjder och åtelavstånd, så man lär sig hur skottet tar. Kanske svårt att bedömma på bara en tavla, eftersom kulan vinklar neråt. Skjuta på en plasttunna ger en god fingervisning.
Nr.3 och 4 talar för sig själv. Skott har avlossats i för dåligt ljus. Här spelar även nr.5 och 6 in.
Nr.7 rannsakar sig själv och här kommer nr.3 och 4 in.
Nr.8 Vapnet skall vara inskjutet på åtelavstånd om man inte har lärt sig i ryggmärgen att hålla upp några centimeter om vapnet är inskjutet på 100-150m.

Går vi efter detta så kan alla eftersöksjägare sitta en fredag eller lördag kväll och dricka sin whiskey i lugn och ro....

[NS]

Går vi efter detta så kan alla eftersöksjägare sitta en fredag eller lördag kväll och dricka sin whiskey i lugn och ro....

Låter ju bra.
Fixar vi trafiken oxå så är helgen räddad..
Men nog faen är jag heller blöt fursen o slutkörd i skogen än sitta o glo på TV, en får ju aldrig välja program ändå.

[Melker]

Är alternativet TV tittande så undrar jag varför det inte finns 9 miljoner eftersöksjägare i Sverige

Hos oss sker överlägset flest skadskjutningar på drevjakter. De som vakar på natten brukar vara väldigt noggranna innan de släpper ett skott.

[BoK]

Är alternativet TV tittande så undrar jag varför det inte finns 9 miljoner eftersöksjägare i Sverige

Hos oss sker överlägset flest skadskjutningar på drevjakter. De som vakar på natten brukar vara väldigt noggranna innan de släpper ett skott.

Jag tror ändå att det sker mer skadeskjutningar vid åtel, tack vare att det är den vanligaste jaktformen.

[joli]

Bra sammanfattning BoK men att man måste skjuta in vapnet på åtelavstånd är kanske litet missvisande. Man måste dock naturligt vis skjuta kontrollskott för att kontrollera kulbanan och som någon var inne på ta hänsyn till montagehöjd om den är extrem. Men för de flseta studsare i vanliga kalibrar och montage högd kring 40 mm så skjuterman ju mitt i på ca 30 m om man skjuter in på ca 150 med ett överslag på ca 40 mm på 100 m.
Oavsett åteljakt, drevjakt, vaktjakt man måste ha koll på kulbanan (inskjutningen) på de håll man tänker skjuta på.