Eftersök på dovhjort

[joli]

Det är väl som NS skriver just i de lägen där man inte har full kapacitet i eftersöksekipaget som det är viktigt att låta djuret ta sårlega och förhoppningsvis bli så dåligt att man kan ta djuret i legan. Har man tillgång till attack eller ståndhund som man litar på så finns det inte så stor anledning att vänta. Är det påskjutning under jakt och man har möjlihet att ställa om skyttarna så tycker jag man ska använda den möjligheten och då får man avvakta den tid det tar innan man går på.
Nästa fråga är när man släpper hunden efter spårstart, jag tycker man ska spåra tills man har kontakt eller märker att djuret går undan.

[Torkel]

Håller med om att både rådjur o älg är vilt som man ofta tjänar att vänta på. De är ganska trygga i sårlegan. Och springer fort dessutom. Problemet, som jag ser det, med att sätta ut förhållsskyttar är dels att det blir ett slumpmoment, alltså om djuret går just på skytten, o dels att skyttarna riskerar att försvåra eftersöket genom att de skrämmer djuret. Förhållsskyttar kan vara bra, men ett upplägg som FÖRUTSÄTTER förhållsskyttar för att lyckas är alldeles för chansartat tycker jag. Med en bra/utvilad älghund och en duktig/uthållig förareär det bättre att prioritera att älgen är ostörd. Detsamma gäller gris tycker jag. Undantaget är framför allt riktigt elaka galtar som t ex är frambensskjutna o som hunden inte kan sätta tillräcklig press på, eller när grisarna går in i riktigt besvärlig terräng såsom vass, då kan det vara bra, eller nödvändigt, att placera ut skyttar runt om.

[NS]

Kom o tänka på en grej som iofs är lite off topic.
Men ändå något som kan vara bra o tänka på i eftersöksammanhang.

Tycker mig uppleva lite då o då att man gärna övervärderar sin egen jyckes förmåga.
Gör det ibland själv oxå.
Hörde i höstas en kille som menade att hans hund garanterat inte byter drevdjur.
Hur man nu kan påstå det på en jycke som va 16 mån. vore den uppåt 5 år o alldrig gjort det så vore det en annan sak. Den släpptes på en gris o efter en stund så drev den hjort.

Va jag menar är att om man väljer o vänta en timme till så ökar chanserna att lyckas även om man tycker man har en sjujäkla bra hund.
Den kan ju ha en dålig dag oxå, att då få jobba med ett skadat djur som är lättare o hanskas med kan alldrig bli en nackdel.
Tittar vi på tyskarna och deras sweisshundsstationer eller hur den nu är upplagt så är det vänta som gäller, gärna till dagen efter när det gäller gris.
Vår gode Fritz la ju in en artikel ang rådjur och där förordades alltid vänta minst 4 timmar.
Vi Svenskar har som vi nog diskuterat förut en förmåga att tro vi kan göra allt så mycket bättre och uppfinna hjulet igen som nån skrev.

När det gäller mig själv så brukar det ändå ta några timmar innan jag är på plats, beroende på tid på dygnet, jobb, barn i skolan o annat oförberett
Jag har dock alldrig bråttom med att gå på, de hinner nog skita sig va de lider iallafall

Hoppas ingen tar detta som någon kritik bara lite funderingar i allmänhet.

Förresten så va de väl något om när man ska släppa oxå, jag gör det oftast när vi får kontakt med viltet eller om jag kan läsa på hunden att nu är det nära.

[dagarne]

Her er to artikler der to av nestorene innen ettersøk i Norge har litt ulike meninger om hvor raskt en skal sette igang:
http://www.villmarksliv.no/jakt/storvil ... 169558.ece" onclick="window.open(this.href);return false;
http://www.nshk.org/Medlemsblad%201-08.pdf" onclick="window.open(this.href);return false;, side 6.

[NS]

Her er to artikler der to av nestorene innen ettersøk i Norge har litt ulike meninger om hvor raskt en skal sette igang:
http://www.villmarksliv.no/jakt/storvil ... 169558.ece" onclick="window.open(this.href);return false;
http://www.nshk.org/Medlemsblad%201-08.pdf" onclick="window.open(this.href);return false;, side 6.

Intresant.
Lite märkligt att killen i sista länken påstår att en hund inte kan springa ikapp ett 3-bent rådjur.
Skulle kunna räkna upp ett inte så litet antal benskjutna rådjur som mina och andras hundar gått ikapp inom en kortare sträcka.
Men det är ju möjligt att han refererar till den ras han har.
Ett rådjur på 3-ben med utläkt skada, där kan det iofs bli bekymmer.

[Torkel]

Reagerade också på det, tror att det är ett bayrarperspektiv på saker och ting. Intressantast var Rökens uttalanden tycker jag.

[dagarne]

Intresant.
Lite märkligt att killen i sista länken påstår att en hund inte kan springa ikapp ett 3-bent rådjur.
Skulle kunna räkna upp ett inte så litet antal benskjutna rådjur som mina och andras hundar gått ikapp inom en kortare sträcka.
Men det är ju möjligt att han refererar till den ras han har.
Ett rådjur på 3-ben med utläkt skada, där kan det iofs bli bekymmer.

Det er et moment til man må ha i bakhodet når man leser det: terrenget. I mitt område er det aldri flatt, det er kun bratt oppover eller bratt nedover. Min begrensede erfaring tilsier at en hjort med skadet framfot springer omtrent som en frisk hjort så lenge det går oppover, og ikke mange hunder av de rasene som er aktuelle klarer å henge på en hjort oppover bratte fjellsider. Skal man får tak i en hjort med en slik skade uten posteringskyttere, må man få den til å gå nedover; når de får hele kroppsvekten på frambeina viser det seg at de svekkes fortere. Dette kan bety oppover 6-800 høydemeter og nedover på andre sida av fjellet, med de problemer det medfører for hundepeilere, etc. Mulig dette også gjelder rådyr og det er slike ting vedkommende tenker på?

[NS]

Intresant.
Lite märkligt att killen i sista länken påstår att en hund inte kan springa ikapp ett 3-bent rådjur.
Skulle kunna räkna upp ett inte så litet antal benskjutna rådjur som mina och andras hundar gått ikapp inom en kortare sträcka.
Men det är ju möjligt att han refererar till den ras han har.
Ett rådjur på 3-ben med utläkt skada, där kan det iofs bli bekymmer.

Det er et moment til man må ha i bakhodet når man leser det: terrenget. I mitt område er det aldri flatt, det er kun bratt oppover eller bratt nedover. Min begrensede erfaring tilsier at en hjort med skadet framfot springer omtrent som en frisk hjort så lenge det går oppover, og ikke mange hunder av de rasene som er aktuelle klarer å henge på en hjort oppover bratte fjellsider. Skal man får tak i en hjort med en slik skade uten posteringskyttere, må man få den til å gå nedover; når de får hele kroppsvekten på frambeina viser det seg at de svekkes fortere. Dette kan bety oppover 6-800 høydemeter og nedover på andre sida av fjellet, med de problemer det medfører for hundepeilere, etc. Mulig dette også gjelder rådyr og det er slike ting vedkommende tenker på?

JO va det gäller den terängtypen så är jag helt borta i sammanhanget.
Visst har vi det lite backigt o stenigt i Småland men i den jämförelsen så..

Finns det ingen skidlift ? Då kanske jag orkar upp över berget

[dagarne]

Finns det ingen skidlift ? Då kanske jag orkar upp över berget

Jo, labradoren min fungerer som det, men jeg har ikke funnet av-knappen på hundens skiheis-funksjon, så det er med livet som innsats når man passerer toppen og det begynner å gå nedover igjen...

[joli]

Det är även skillnad på att kunna gå ikapp och att verkligen göra det. En vorsteh jag hade tidigare var väldigt snabb att springa och uthållig som få men i tät terräng när han tappade synkontakt med mig och viltet kunde den avbryta förföljandet för att söka upp mig och så fick man börja om. I öppen terräng där han kunde behålla kontakten sprang han ikapp allt, han fick springa på, oavsett om de sprang på 2, 3 eller 4 ben.

[makke]

Det var enligt min uppfattning ett bra genomfört eftersök. Om man är osäker på vad som hänt ska man vänta 1-2 timmar. Sätta ut förhålls skyttar börja spåra i lina och ha med sig en hund som kan dra ner alt ställa viltet(spår hunden eller en andra hund). Då har man gaderat sig mot alla möjligheter. Släppa lös hund är också mycket effektivt men ställer höga krav på hunden så är man osäker så är det bättre att börja i lina. En benskjuten spets är inte enkel att ta det kräver en rutinerad och skarp hund. Jag har varit med om flera orutinerade hundar som fått ordentligt med stryck av skadade dovhjortar(handjur).
Jag tyckte ni gjorde eftersöket alldeles utmärkt.

[joli]

Har också bevittnat hur dovhjortar stångat hundar när de kommit ikapp, en lång tagg eller spets kan vara förödande om det tar illa. Om man bedömer att man måste släppa bör man nog helst släppa två hundar om det skadade djuret har horn.

[makke]

För en rutinerad hund av rätt typ är en hornbärande dov inga problem men unga och orutinerade hundar kan det nog vara ide att släppa två. Jag kommer ihåg för några år sen då två wachtlar hade ställt en halvskovel med en gamal trafik skada i ett framben. Så fort dom försökte ta honom så vände han upp och tog dom med hornen han hade bakat upp mot en rotvälta så han hade ryggen fri. Vi skickade då på min gamle vorsthe han var snabbare,starkare och hade en helt annan rutin än dom andra hundarna så han gick direkt på halsen och fick ner den. En annan episod var en god vän till mig som skulle klippa loss en stånghjort som fasnat i ett staket. Min kompis som är 120kg muskler trodde inte det var några problem att hålla den. Det försöket slutade med att han fick åka till sjukhuset med rejäla stångskador och hjorten som han inte fick loss blev avlivad.

[joli]

En vorsteh har 10 tigras styrka....(nästan)

[Regnskog]

Hjortar är potentiellt farliga för människor i vart fall när de är rejält stressade.

Som när de sitter fast eller är hårt stötta av hund, var det inte någon som visade ett filmklipp där en hjort nästan sprang över honom?

Oaktat för det fall att så sker kommer ett sjukhusbesök att vara aktuellt. Makke, hoppas att din vän inte led några skador som medförde permanenta följder annat än hans självkänsla!

En filt över huvudet kan lugna ett djur i nöd.

Tycker att det var rätt tänkt att försöka rädda hjorten, själv har jag varit med om att ett rådjur fastnat i ett fotbollsnät på en plan hemma i Linköping, det djuret var dock dött när det upptäcktes av mig och fotbollslaget, förmodligen hade det fastnat under natten, på morgonen när vi kom var det fortfarande varmt och mjukt, ingen rigor än.

/C

För en rutinerad hund av rätt typ är en hornbärande dov inga problem men unga och orutinerade hundar kan det nog vara ide att släppa två. Jag kommer ihåg för några år sen då två wachtlar hade ställt en halvskovel med en gamal trafik skada i ett framben. Så fort dom försökte ta honom så vände han upp och tog dom med hornen han hade bakat upp mot en rotvälta så han hade ryggen fri. Vi skickade då på min gamle vorsthe han var snabbare,starkare och hade en helt annan rutin än dom andra hundarna så han gick direkt på halsen och fick ner den. En annan episod var en god vän till mig som skulle klippa loss en stånghjort som fasnat i ett staket. Min kompis som är 120kg muskler trodde inte det var några problem att hålla den. Det försöket slutade med att han fick åka till sjukhuset med rejäla stångskador och hjorten som han inte fick loss blev avlivad.