Hur många grisar är träffade

[skogsråetiskogen]

Och så får man höra att fällfångst är oetiskt....

[375HH]

Jag sköt en 70kilos i vintras på snötäckt mark. Genomskott med 375H&H 300gr Woodleigh på snötäcktmark.
Skottet tog i "storhjärtat" bakom lungorna. Inte ett hårstrå eller bloddroppe på 50m! Jag viste att jag hade träffat och hade varit med om detta tidigare. Grisen vände tillbaka till hundarna och blev ställd och skjuten någon minut senare.
Så nog avskrivs säkert en hel del.

/Johan

[Roger L]

Har oxå skjutit en som hade en skada i frambenet, hennes klöv på vänster framben hade i princip lossnat helt från pulpan.
När vi sen flådde såg man eländet ett dåligt skott ställer till med, kulan hade inte träffat några ben utan tagit helt i mjukdelar under bröskorgen, hela bogen var infekterad och varig.
Snart 12 år sedan men minns forfarande hur illa de såg ut

[Roger L]

Har oxå skjutit en som hade en skada i frambenet, hennes klöv på vänster framben hade i princip lossnat helt från pulpan.
När vi sen flådde såg man eländet ett dåligt skott ställer till med, kulan hade inte träffat några ben utan tagit helt i mjukdelar under bröskorgen, hela bogen var infekterad och varig.
Snart 12 år sedan men minns forfarande hur illa de såg ut

[Ruff]

Ja detta är något att spåna om helt klart. Till en början vill jag säga att min hund hade under sin "storhetstid" när jag gjorde många eftersök med honom samma tendens, att sortera ut det skadade djuret och skälla det. En wachtel brukar ju inte vara så en vis på ståndet men när grisen är skadad kan det bli låååånga stånd. Det hände givet vis att han drog iväg efter vad vi trodde dom friska djuren och försvann för att återkomma efter ca 30- 45 min. Vid dessa tillfällen gjordes alltid försök med en eller två andra hundar. Oftast utan resultat.
En gång släppte jag honom på ett blod slag efter ett vak skott då ett antal jägare satt ute på godset, han tog upp och det blev gångstånd / drev som försvann i fjärran. Jag följde hunden och yrkesjägaren släppte sin hund på skott platsen. Fick efter ett par minuter höra att hans hund hittat den grisen död ungefär där min hund tog upp. Lite smått irriterad gick jag mot min hund som nu dunkad ett fast stånd en kilometer iväg. När jag kommer fram hör jag att hunden är riktigt nära grisen som grymtar och är hårt ansatt av hunden, tänder lampan och ser att grisen inte är frisk. Jag hör hur dom andra grisarna lämnar platsen men det ansatte står kvar och mår inte bra. Jag sköt grisen som hade ett till kul hål i sig, väldigt lågt och bakom fram benen. Efter lite pusslande visade det sig att denna gris förmodligen stått bakom den först skjutna. Så hunden gjorde ju både rätt och fel.
En enda gång vad jag minns har han missat och tagit idel friska grisar på en tur och den på skjutena grisen hittats av annan hund. Då talar vi om ca 40 eftersök/år under tre års tid.
En annan sak som kan nämnas är att vi ofta satt på åtlarna på godset efter drev jakter för att se om vi kunde hitta några "bommade" grisar. Min erfarenhet av detta är att det var sällan vi hade skadade grisar på marken. All heder åt killarna som skötte eftersöken under drev jakterna. Men men ... ingen regel utan undan tag visst hände det.
//Ruff