Vi bestämde att vi skulle ge det ett försök denna helgen och träffades lördag morgon. Förväntningarna var på topp då det varit en hel del aktivitet i gryten veckan innan. Vi packade in hundar och utrustning och gav oss iväg från Hässleholm ut till markerna. Väl framme så beslutade vi att släppa Cato först. Gryt nummer ett var tyvärr tomt så vi traskade vidare till nästa gryt. Detta gryt är av modell större med 5st ingångar, Ner med terriern och efter några minuter så har hunden kontakt. Grytpejlen visar på ca 1,5 meter så det är bara att börja gräva. Första nerslaget går relativt snabbt då hela kullen består utav sand/grus. Efter 70-80cm så når vi ner till första våningen och nu hörs hunden riktigt bra. Vi fortsätter ner till nästa grytgång och kommer faktiskt rakt på grävlingen. Efter lite möda och besvär så blockerar vi gången och plockar upp Cato. Men grävlingen är borta, det vi trodde var en blindgång visar sig snarare vara en T-korsning. Cato, som är mer än sugen glider snabbt ner i en av grytingångarna igen. Det går några minuter men det känns som en evighet innan hunden får kontakt igen. Vi får inte in hunden på pejlen och det är först när jag går 10-12 meter längre ner i slänten som pejlen på nytt ger utslag. Positionen är fastställd och pejlen står på ca 2,0meter. Vi gör ett nytt nerslag och kommer ner precis mellan hund och grävling, perfekt. Upp med hunden och efter någon sekund så tittar grävlingen fram. Pär avfångar grävlingen med min Ruger single six. Hunden gjorde ett bra jobb på ca 2 timmar innan vi kunde avsluta. Det blev bara denna grävlingen då de andra gryten var tomma, men vad gör väl det när det serveras grillkorv ute i skogen...
Tusen tack till Martin som bjöd in oss på sina marker.
. Många rutinerade hundar har blivit ifrånsimmade i sandgryt, att det snurrar runt ibland är inget o deppa ihop för, det är inte bara jycken som måste ha jaktlust när man jagar grimbart 
Nöt på i den här stilen så ska du se att hunden utvecklas. Vi hörs o ses!
