cairnterrier 
. Nu har terriern vissat sig väldigt bra på spår, har inte hunnit meritera han ännu, men jag litar på han. Hade även med mig min nya hund, Hovrikets Bruno, en Griffon fauve de Bretange på 7månader. Under tiden som jag åkte ut i skogen ringer kamraten igen och säger att han har hittat rikligt med blod, ljust med bubblor i! Bra tänkte jag, då bör han ligga inom 300meter. Väl uppe i skogen gick jag fram och tittade till skottplatsen, helt klart stora mängder blod. Valde att i detta läget testa Bruno. Fram med sele, lina, lampa osv..... en hel del prylar som ska med.
Visar på platsen för Bruno, han tar spåret på en gång och spårar i ett för mig nästan kryptempo, inget drag i linan. Detta gör att jag kan gå i hans spår för att se om han är på rätt spår. Mkt beröm hela tiden.
Bruno spårar säkert fram till ett ganska stort krondike som löper över ett hygge/myrmark. Vid detta dike sitter det en stor blodblobba på en liten gran. Efter lite tvekan var Bruno ska gå över diket så fortsätter vi gå, vi fortsätter i 200meter innan vi väljer att ta om från diket. Detta beslut togs utifrån mängden blod vi hade hittat längs spåret.
Väl tillbaka vid diket, börjar vi manuellt ringa manuellt runt diket, och mycket riktigt 5 meter från diket ligger grisen. Förmodligen hade inte Bruno riktig förstått vad vi var ute i skogen och gjorde. Han visste helt enkelt inte vad sele och lina innebar. Nu vet han det.
Naturligtvis lät jag han ta om spåret fram till grisen, denna gång gick det klockrent. Det lustiga var att han inte började ragga grisen, utan försökte täck över grisen med jord och mossa.
Grisen, var en lite galt på 63kg levandevikt.
//Erik
