Kort beskrivning av "metoden"....
Kör med bil in på mark där man inte har jakträtt, släpp ett antal (min 3, men oftast fler) hundar av den mer långdrivande typen.
Vänta på upptag.
Kontrollera drevets riktning via GPS- pejl.
Meddela övriga deltagare via radio så att dom med bil snabbt kan ställa sig i förhåll. (På mark där man har rätt att "vara")
Ändrar drevet riktning omgrupperas "styrkorna", med bil naturligtvis, till nya positioner.
Skulle någon av hundarna dra iväg, körs den i kapp, (med jeep) plockas upp och körs tillbaka till någon granfastighet där den släpps på nytt.
Och så håller det på, med avbrott för korvgrillning, till kvälningen.
"Metodens" stöd i nuvarande lagstiftning får nog ses som begränsad , men det var inte det jag i första hand tänkte diskutera. (En av deltagarna är polis)
Utan mina funderingar var mer om detta var ett tecken i tiden, teknikens möte med den stressade människan ?
Har någon annan upplevt något liknande ?
Kommer detta vara framtiden ....
... så ber nog undertecknad att få säga upp sig.
Var finns jaktglädjen i att flänga runt på småvägar med en bössa i passagerarsätet
lindell





