Jag som skulle gå hunförare blir kallad till platsen. Spårar ca 100 m till en riktigt tät plantering, bra med blod i löpan så jag släpper hunden (en wachtel) som direkt tar upp löpan med skall givning. Övriga grisar i flocken har vikit in i planteringen 100m senare enligt skytten. Skallet blir fast ca 200 m in. Jag smyger efter och det går över i ett gång stånd. Ut på andra sidan planteringen och fast på ett sly hygge. Smyger runt och kommer rätt i vind. (missa det första gången)
Jag ser på GPS en att han följer sitt eget bakspår. Mitt i planteringen ger han några skall och sedan kommer ett drev rakt mot mig. Bössan osäkrad och klar, det rasslar i buskarna och ut kommer......ett jävla rådjur!! Denna gång lyssnade hunden när jag röt i till honom. (ja han var på 10m). Vi börjar tillsammans gå tillbaka mot skott platsen. Trångt och sikten är ca spott av stånd. Jag följer hundens väg genom planteringen (tack garmin för gps pejlen) Ser att han gjort några kringel krokar på ett ställe i planteringen och bestämmer mig för att gå dit. Då är hund fan borta igen, ser att han har rak kurs på kringelikrokarna han gjort innan. Där kommer ett par skall sedan tyst..tyst..tyst smyger närmare och hör hur han morrar och luggar. Där ligger grisen död!!!
Det gick ju bra, bla tack vare pejlen, men sensmoralen i detta bör beaktas.....Förr gjorde jag många eftersök på gris under en säsong handlade det om kanske 30-40 eftersök på en höst. Det var fram till förra säsongen. I fjol och i år har det blivit 3 st!!!! ANVÄND HUNDAR OCH FÖRARE MED RUTIN!!! Det är lätt att ligga av sig och leva på gamla meriter.. Det finns dom som håller på helhjärtat med eftersök som är duktiga och gör många sök på en säsong. Ofta krånglar vi till det för dessa när vi provar med våra hundar som inte är riktigt up to date...
Jag fick mig en tanke ställare i alla fall
//Ruff




