Två griseftersök

[Torkel]

Hejsan, här kommer ett par nyliga griseftersök för diskussionernas skull!
1. Kom sent på kvällen till jaktstugan på en främmande mark. Precis när käket skulle fram ringde en granne. Han hade skjutit på en brun gris på åtel. De fann en del blod och en oerfaren laika plockades fram. De spårade 500 meter i natten, men hundföraren menade att hunden var för grön för att släppas. Eller om de släppte den och den kom tillbaks, lite osäker. Hursomhelst bad jag dem att ta mig och Totte till platsen de slutade spåra på. 500 meter mitt i natten är en bra bit att gå. Det hade gått några timmar sedan skottet. Vi fann lite blod och jag släppte hunden. Han gjorde som alltid i dessa lägen: cirklar runt platsen, tar en redig vända i bakspåret och kommer sedan i 190 förbi oss åt rätt håll. Efter några minuter tar han upp, inom 100 meter från oss! Jag säger till killen med gröna laikan att han kan släppa sin om han vill, för tränings skull. Grisen har backat in i en låg tät grandunge och Totte tar sig in. Jag bestämmer mig att lite på upplysningen att grisen är liten och kryper in i tätningen, då Totte kastar sig in och tar tag om nacken på grisen så att jag kan sticka den. Levandevikt kanske 40 kilo och skottet har tagit i skinkan. Förmodligen har grisen bara "vallats" framför spårhunden och sedan stannat nära där de slutade.
2. Storjakt. Totte finner en mindre grupp stora grisar som han ställer i en supertät granplantering. Där står det ett par timmar innan det går loss. En skytt får omkull en av grisarna och jag kopplar Totte. Under tiden har det skjutits ytterligare ett par grisar och en skytt har "bommat" på en större gris ned mot en sjö. Jag går ditt kanske tre timmar efter skottet. Man har inte funnit något på skottplatsen men skytten beskrev att grisen liksom skakade på sig efter skottet, likt en blöt hund. Totte släpps och försvinner. Jag ser på Garminen att han söker i stora cirklar i granplanteringarna och längs mosskanterna, innan han går ur pejlens räckvidd. Jag tar en fika och pratar lite med skytten innan jag letar upp min bil och kör efter. Efter en stund få jag in honom och ser att han står still. Jag meddelar på radion att han förmodligen ställt grisen, varvid en pass-skytt meddelar att hunden skällt en bra stund framför honom. Jag tar mig runt med bilen och börjar smyga. Då ser jag att han skäller i ganska gles granskog och att det omväxlande står och går långsamt. Så håller det på en stund. Jag säger till jaktledaren att grisen definitivt är skadad, förmodligen ett mag- eller leverskott. Jag ändrar taktik och springer in på ståndet och kommer ikapp dem i en skogsbacke. Då har grisen, för att freda sig från hundens tänder, backat in under en rotvälta och jag kan skjuta den. Tyvärr en sugga på kanske 130-140 kilo, träffad mitt i magen. En personlig tanke är – än en gång – att ingen av dessa grisar hade skjutits för en ren spårhund. Och att den sista definitivt hade friskförklarats av dem som "spårar några hundra meter för att se om grisen är träffad".

[Telgetok]

Tack Torkel. Dina och NS och andras berättelser är alltid lika intressanta. Måste kännas skönt att ha en hund som Totte

[Carl Gustaf]

Tänk om alla jobbade med eftersök så här, väcker inspiration och tanke.

[freve569]

Mycket intressant läsning.
Tycker att man alltid skall räkna med att djuret är skadat tills motsatsen är bevisad. Hade en incident på älgjakten. En kille sköt på en kviga. Han såg älgen springa ca 300m efter skott över ett hygge. I uppförsbacke hela vägen. Inte en droppe blod någonstans. Han drog hela historien om och om igen hur han bommat. Vi kännde oss lite skäptiska så vi spårade och släppte hunden. Älgen låg död in på grannmarken med ett perfekt skott.
Tänk om man bomförklarat skottet.

Har märkt på en av mina marker där vi nu har fått in gris, att man inte tänker till innan jakt att man har eftersöksekipage mm. Har haft skadeskjutningar med som jag ser det ganska enkla eftersök. Man har inte haft tillgång till hund och man tror att en skadskjuten gris beter sig som ett hjortdjur. Ena gången släppte man på en tax . En kille blev anfallen och grisen sköts i skallen på en halvmeter.

Jag har sagt flera gånger att dom skall ringa mig. Tränar min laika regelbundet och har gjort eftersök med henne. Men man vill klara av det själva och inte blanda in andra.

Tycker det är oerhört viktigt att ha tillgång och våga ta kontakt med eftersöksjägarna. Tycker jag hör allt för ofta om en del grisar som har gamla skottskador. det är också viktigt att sprida information om hur vi skall gå till väga och att utbilda oerfarna jägare om följderna av dåliga skott med mera. Och det är också viktigt att ge någon chansen att följa med på eftersök och få träna sin oerfarna hund som du
gjorde.
Bra jobbat
/Fredrik

[freve569]

En liten fråga om gris nummer två. Var det genomskott i buken. Någonting borde man ju kunna hitta isf på skottplatsen.
Det är väldigt intressant hur en gris som är träffad av ett sådant skott kan vara fullt stridbar efter så lång tid. Sköt en galt som var påskjuten för ett år sedan med en sån skada. Det är otroligt. En hjort eller älg skulle aldrig bete sig så. Har man tur skulle man kunna gå ikapp med en spårhund på en sån gris, men grisarna går ju gärna in i tätninarna och då kan det bli farligt om man spårar. Man måste ha det i bakhuvudet att dom inte är som andra påskjutna djur. Sen bör man nog ha en hund som kan släppas, som hänger i ett tag i spåret. Jag vet inte hur långt de kan gå men 1 till 1,5 km är väll inte så ovanligt eller?

[ruger1]

För många år sedan påskjöts en Galt i 120 kg klassen av en kamrat till mig! Kaliber större än 10mm Skottet tog precis ovanför penseln rakt igenom buken, på skottplattsen fanns mängder av blod som avtog i spåret. Det spårades och kontakt med grisen resulterade i att man släppte på ett par spetsar. Kl var då runt 1000. Grisen avlivades, efter det att hundarna jagat grisen de första timmarna på den egna marken om 800ha på ett par grannmarker bort avstånd c:a 8 km, kl 1600. Så nog har de en uthållighet som är helt otrolig.

//jonas

[Torkel]

Jo, det var genomskott. Kan hända att man letade lite fel. Ofta upplever jag att just buk- o leverskadade grisar går ganska kort, avsevärt kortare än t ex benskjutna i alla fall och även att de ofta går som denna, i avsevärt glesare terräng än normalt. Vet inte varför, men säkert spelar smärtan in. Det blir en liten motsättning här, för ur detta perspektiv, och med tanke på att de dessutom ofta är väldigt ilskna, så kan det vara idé att vänta ett par timmar när man vet att det är en buksmäll. Jag menar för att minska risken för både hund och förare.

[NS]

Jo, nog har du rätt som vanligt Torkel.
Själv har jag garanterat "friskförklarat" flera gånger....

Tror de flesta gör vad som man har resurser till, bra grishundar växer inte på träd direkt.
Även med bra hundämnen så behövs skarpa lägen och möjlighet till mycket grisjakt.
Ingen hund blir bra med typ 3-4 griskontakter om året.

Det skaffas hundar på löpande band i alla jaktlag, gris ska de givetvis jaga, men handen på hjärtat hur många har möjlighet att ge jycken tillräckligt med jakt på villebrådet?
Har man inte stora marker o mycket gris så kan man knappast jaga gris varenda vecka.

Återstår att gå på storjakter men fler hundar i såterna osv.
Bra i vissa fall men kan nog ge lite negativt oxå, iallfall injagning osv.
Eller hägnträning..
Ledsamt oxå när man läser mångas negativa skriverier o annat ang. för skarpa hundar.
Vi som emellanåt lullar runt med pannlampa o annat o letar skammat vilt vet hur extremt viktig skärpan är.
Utan den så är vi ganska ineffektiva o chanslösa i många fall.

Troligt finns det en del spårhundar i jaktlagen runt om i landet, man tar till dem o gör vad man kan med de hundmaterial man har.
Tyvärr räcker det inte som dina exempel visar.
Hur ska man få till en förändring?

Kan Danskarnas system med godkända ekipage spridda över landet vara en lösning.
Där är man skylldig enl lag att tillkalla någon från Sweisshundsregistret om man inte funnit det påskjutan inom 6 timmar.
Fast där har de ju inte gris så de kanske blir lite skillnad..
Tyskarna har väl Sweisshundsstationer hur de fungerar vet jag inte.

Tror att vi inte får till så våldsamt stor förändring utan att det sker en ordentlig lagändring.

[Fred]

Tack för intressant läsning!
Vilken ras är Totte?
Mvh
Fredrik

[Torkel]

Totte är östlaika. Men generellt tycker jag att många eftersökshundar på gris, även bland laikorna, brister väldeliga i ihärdighet. Det måste vara det primära kravet att hunden när den väl funnit grisen inte slutar skälla förrän den är död. Sedan finns självklart ytterligare krav, såsom HUR den arbetar vid grisen – jag vill att den ska stå relativt nära och absolut använda tänderna i rätt lägen, men som sagt, det viktigaste är att hunden aldrig släpper. Tyvärr blir jag för varje eftersök mer och mer övertygad om att man i stort sett aldrig kan friskförklara en påskjuten gris, inte ens om man ser den. En hårt påskjuten gris kan gå och käka majs bredvid kompisarna.

[High_North]

Spännande läsning.

Om 10 år har vi dom här sa jag för 4 år sedan så då är det väl 6 år kvar då. =)
Jaja nu huserar jag i hudiksvallstrakten så det lär kanske ta lite längre tid ändå.
Offtopic förmodligen men hur har jakt/injagning av dina andra hundar gått Torkel?
Finns det berättat om detta i någon annan tråd så länka eller hänvisa gärna.

/ LN

[Torkel]

Offtopic förmodligen men hur har jakt/injagning av dina andra hundar gått Torkel?

Ömsom vin ömsom vatten! En av unghundarna har ett grymt uselt sök, en annan är fruktansvärt ofokuserad men den tredje ser väldigt lovande ut, med enorm motor.

[9hela3x62]

Min erfarenhet är att bukskott är nästan omöjliga att se skott tecken efter på barmark, har man tur så hittar man hår eller någon slamsa precis på skottplatsen men sen är det slut.

Förra vintern sköt jag på två grisar för hunden, den första gick i backen men nummer två satte av med hunden efter, ståndskall efter 400 meter och jag kunde avsluta jakten på en klart dålig gris.

När jag gick tillbaks tog jag grisspåret, ( blötsnö som om man skjuter ett hagel i örat på en hare ser det ut som om en massaker ). Jag hittade tre ställen där man kunde se att någon gulaktig vätska stänkt på snön
annars var det omöjligt att se något (kaliber 9,3 med 18,5 Oryx och genomskott bakom mitten av grisen). Vi friskförklarar nog många grisar som tyvärr är träffade.