//Håkan
Den sista ändringen var "vapenhundsbestämmelserna" de här bestämmelserna är oförändrade. Lydelsen då rättsfallet inträffade var i o f s lite annorlunda än idag, men torde inte betyda något i sak:
hund som anträffas lös på ett område där det finns hemdjur får dödas av den som äger eller vårdar hemdjuren bl a i det fallet att hunden visat benägenhet att bita människor eller hemdjur
Det var ett brottmål, där getägaren/skytten stod åtalad för skadegörelse.
+ Det var under jakt på hare som hunden försvann (ras oklar). Jägaren hade jakträtten på grannfastigheten till getägaren. Hunden jagades in och var sannolikt inte helt rådjursren, och drevet drog iväg. Jägaren uppfattade hur drevet försvann och tystnade, hörde inga skott.
+ Vad som hände hos getägaren baserades ju helt och hållet av dennes berättelse. Hunden sades ha varit innanför stängslet hos getterna, han sköt då den var på väg mot dem, fem meter ifrån. Jägaren betivlade i och för sig inte att hunden skulle ta getterna, den hade använts vid eftersök och själv tagit skadat vilt. Hunden sköts med fyra hagelskott. getägaren anmälde ej till polisen, han nekade till att ha sett hunden då jägaren var där och frågade först, sedan trädde en granne fram som vittne till att ha hört skott från getägarens gård, varpå en polisaptrull kom dit, hittade hundens koppel i gethagen, hunden låg under några stenar i skogsbrynet.
+ Riksåklagaren åberopade att den skada som hundens ägare tillfogades genom getägarens åtgärd inte stod i rimlig proportion till den befarade skadan på dvärggetterna; för ägaren representerade hunden ett betydande värde såväl ekonomiskt som i känslomässigt hänseende, medan värdet på dvärggetterna var endast obetydligt.
HD röstade och med 3-2 vann de som ville fälla, minoriteten ville fria enligt nödreglerna (ej enligt tillsynslagen)
+ Av tillsynslagen följde att en hund som anträffas lös på ett område där det finns hemdjur får dödas av den som äger eller vårdar hemdjuren bl a i det fallet att hunden visat benägenhet att bita människor eller hemdjur. För att paragrafen skulle ara tillämpligt krävdes enligt dess grunder att hunden var behäftad med sådana särskilda egenskaper att den var påtagligt farligare än hundar i allmänhet. I målet visades inte detta vare sig genom getägarens berättelse eller genom utredningen i övrigt. Getägaren hade följaktligen inte haft rätt att döda den med stöd av tillsynslagen.
+ Vad beträffar frågan om getägaren skulle gå fri från straffansvar på grund av att han handlat i nöd så gäller generellt att straffrihetsregeln tar sikte på undantagssituationer och bör tillämpas restriktivt. Även om det godtogs att getägaren befann sig i en nödsituation när han sköt hunden. För det stod klart att hundens ekonomiska värde var mångdubbelt högre än getternas, något som getägaren måste antas ha insett. Med hänsyn härtill kan hans åtgärd inte bedömas som försvarlig, trots att den företogs för att avvärja ett angrepp mot levande djur och riktades mot den angripande hunden. Ej heller kunde omständigheterna anses ha varit sådana att getägaren, som tog sig tid att uppsöka bostaden för att hämta sitt gevär, svårligen kunde besinna sig.
På grund av det anförda bifölls åtalet för skadegörelse.
+ Eftersom getägaren befanns skyldig till skadegörelse var han ersättningsskyldig gentemot jägaren i hans egenskap av hundens ägare. Någon försummelse i fråga om tillsynen av hunden eller eljest något medvållande kunde ej läggas jägaren till last. Men även om getägaren fälldes för uppsåtligt brott så ansågs det vara av speciell karaktär såtillvida som getägaren utan egen förskyllan råkat i en nödsituation och det huvudsakligen var den stora skillnaden mellan hundens och getternas värde föranledde bedömningen att handlingen ej ansågs försvarlig. Med beaktande härav och av det förhållandet att jägaren stått strikt ansvar för skador som hunden orsakat, befanns att det skadestånd getägaren skulle utge till jägaren skulle jämkas till två tredjedelar av vad som eljest skolat utgå.
Sista stycket är lite intressant, HD uttalar att en jägare inte brister i tillsyn eller är medvållande då man släpper sin hund vid jakt. Om hunden skulle rymt från hemmet, så hade resultatet sannolikt blivit ett annat. Jämför ex hur resonemanget går vad gäller vargskadade hundar från "vargkramarsidan". Sedan sker en jämkning ändå, men det verkar mest vara HD:s mjuka sida som talar, de "avräknar" getvärdet som jägaren bara en stund senare hade fått betala, om inte getägaren skjutit.
håller helt med dig 
