Griseftersök 09

[Torkel]

IMG_0752.jpg

En liten rapport från ett eftersök. Det var älgjakt men en ensam, vuxen gris påsköts på förmiddagen. Det var ungefär 10-15 cm snö och svinkallt. Några bloddroppar i spåret, skytten upplevde att han låg väl långt fram, såsom rutinerade skyttar tenderar att göra, och kanske lågt. Laikan tog an spåret och försvann i fjärran. Hörbarheten var dålig på grund av snön, men det rapporterades snart att han skällde. Jag pinnande iväg och började smyga i den stora granplanteringen. När grisen tagit sig upp i diken och dyligt kunde man se att det blödde från halsen, där grisen strök mot snön. Den gick på alla benen. Det visade sig i stort sett omöjligt att ta sig in. Överst var det pudersnö, men under skare som knirrade ljudligt i varje steg. Jag kom in på kanske 50 meter o så gick det undan. Så höll det på, kilometer efter kilometer, markgräns efter markgräns. Det stod bra de första gångerna, men sedan visste grisen att jag var efter den. Garminen visade tydligt att grisen höll en relativ rak kurs så jag bad jaktledaren att få skyttar långt framför skallet. En ung rapp kille drog långt fram ned mot en sjö, men från bilen såg han hur grisen och Totte kom ut på stubbåkern ned mot sjön. Killen rusade ut ur bilen och hoppades på ett skottläge, Totte försökte tvinga fast grisen och det var tidvis jäkla tumult och ”rena brottningsmatchen” enligt vittnet. Innan de försvann iväg in i ytterligare planteringar på andra sidan sjön. Där var det nytt stånd, tills jag tagit mig dit. Och så gick det undan. Efter ytterligare några kilometer och drygt tre timmar kom jag ut på en skogsväg, mitt i ett område av supertäta granar. Plötsligt hade jag ett övertag då jag befann mig mitt i planteringen, men framför grisen. Men den unga, offensiva killen var ännu snabbare, då han tog hjälp av bil. Vi hade kontroll på varandra via radio. Det närmade sig i sakta gångstånd och stånd. Grisen var nu alldeles intill vägen, fast det var så tätt att man inte såg ett skvatt. Grisen tvekade, men efter en viss holmgång med Totte rusade den ut på vägen, det blev en kort lucka till hunden och killen sköt. Lugnt och kontrollerat. Grisen var träffad väldigt lågt i halsen. Det, ur mitt perspektiv, intressanta med detta eftersök är problemet som uppstår när vildsvin är påskjutna, och skadade, men då skadan inte påverkar det mekaniskt eller orkmässigt. Detta ställer plötsligt lite andra krav på hunden. Hade grisen varit trebent hade Totte förmodligen tvingat fast den i första planteringen. Nu försökte han visserligen, men det går inte på en ”frisk” gris. Då blir plötsligt uthållighet den egenskap som avgör för utgången. Ofta omnämns de hundindividerna som går rakt in och tar strid i alla lägen, som ”eftersökshundar”. Detta exempel visar att detta inte alltid stämmer. En hund som ENBART arbetar med dådkraft o skärpa skulle gå i väggen innan eftersöket var avklarat.

[BLEKINGE BAD ASS]

Bra jobbat, skönt att ni fick den!

[henkan]

Bra att det finns hundar och eftersöksjägare som reder ut sådana skador!

//Henkan

[NS]

Grattis!
O visst har du rätt som vanligt.
Idialet är ju om de använder hela verktygslådan med förstånd.
Det är bara så förbenat svårt o få tag på rätt låda..

[mbbohman]

Påminner mig om ett eftersök som en kompis var ute på förra veckan. En galt 124 kg urtagen som var påskjuten och hade spöat upp en jämte rejält efter nån kilometer. Kompisen och en till kom dit och började spåra, efter en stund fick de kontakt och det var ungefär samma visa som för dig Torkel, ca 50 meter och sen gick det undan. Tack vare duktiga hundar så fick det stopp på grisen efter dryga milen. 13 km mellan skottplats och avfångningsplats. Då krävs det en del av hundarna.

Totte verkar rackarns klok

[Torkel]

Jag vill med inlägget inte på något vis påstå att jag eller mina hundar är jordens åttonde underverk, för det är vi inte, det var bara en reflexion som mest handlar om att eftersök är olika. Och att de ibland är väldigt lika vanlig jakt, med den fundamentala skillnaden att ett avslut MÅSTE till. Vilket i förlängningen väl innebär att myten om de dåliga jakthundarna som är superbra på eftersök är krossad. Kan hunden inte hänga i timmavis på friska djur så kan man inte med säkerhet påstå att den klarar av ett eftersök. Andra eftersök är tvärt om, där väldigt lite påminner om jakt och där beteenden hos hunden som överhuvudtaget inte fungerar, eller är acceptabla, vid jakt är nästan en förutsättning. T ex benskjutna vuxna grisar, där jag tycker att det är oetiskt att gå med en hund som vallar grisen runt sydsverige.

[KeYbonE]

Bra jobbat!

Hur mycket vägde grisen? Om man hade haft en till hund att släppa på, tror du att hundarna hade kunnat hålla kvar grisen eller skulle det inte leda till någon nytta?

[Torkel]

Den vägde väl kanske 90. Det var en tanke jag hade, att släppa på ytterligare en hund, mest för att det ju blir lättare att smyga i det svåra föret med dubbelt så många skall. Men det blir samtidigt dubbelt så svårt att skjuta och hundarnas säkerhet fällde avgörandet. Jag är, efter att ha varit med om att min egen tik blev skjuten, mycket ovillig att gå på ståndskall i tät terräng med flera hundar. En hund ska räcka.

[M.R]

eftersök är olika. Och att de ibland är väldigt lika vanlig jakt, med den fundamentala skillnaden att ett avslut MÅSTE till. Vilket i förlängningen väl innebär att myten om de dåliga jakthundarna som är superbra på eftersök är krossad. Kan hunden inte hänga i timmavis på friska djur så kan man inte med säkerhet påstå att den klarar av ett eftersök.

+1

[Telgetok]

Som ivrig debattör där jag helst såg vårt land utan grisar så är jag ändå glad över att det finns ekipage som fixar det mest svåra..
Tänk bara hur Sverige har förändrat sej de senaste 15 åren....

[Donnas Husse]

Som ivrig debattör där jag helst såg vårt land utan grisar så är jag ändå glad över att det finns ekipage som fixar det mest svåra..
Tänk bara hur Sverige har förändrat sej de senaste 15 åren....

Ja du telge inte fan trodde man att man skulle få skjuta att vildsvin bland tallar o lingonris,hade nån sagt de för tjugo år sen hade man dumförklarat honom.