Idag var jag ute och luftade min orginal/antika Smith Carbine.
För den som inte vet, Smith Carbine var en av de vanligaste och populäraste karbinerna i det amerikanska inbördeskriget (köptes ca 32.000 ex av Nordstatsarmén). Det handlar om en bakladdad slaglåsbössa med små nätta mått. Man kan väl säga att detta vapen är ett mellanting mellan en kammarladdad bössa och en patronladdad dito, så tillvida att den laddas med en patron med plasthylsa (orginal var hårdgummi) innehållande krutladdning och kula, men det hela antänds av en vanlig musköt-tändhatt på en extern nippel (det finns ett litet hål i botten på hylsan). Det handlar alltså inte om någon "gastät enhetspatron" så vapnet är alltså lika licensbefriat som en mynningsladda orginalbössa. Kalibern kallas nominellt för .50 men det handlar egentligen om närmare kaliber .52 (mina kulor är .517, och loppet är .515 mellan räfflorna). Normalladdningen under inbördeskriget var ca 40 grains svartkrut (även om starkare laddningar förekom). Bössan bryts ungefär som ett hagelgevär, men öppningsvinkeln är hela 90 grader.
Mitt exemplar är i princip i nyskick, det enda som skvallrar om att det är ett nästan 160 år gammalt vapen vi talar om är att blåneringen och flamhärdningen bleknat något. På metalldelarna finns inget slitage vare sig på ut- eller insidan, kolven har ett och annat mindre slagmärke, men i övrigt som sagt nyskick.
Vapnet är relativt nyinköpt från USA (fick hem det den 30/1), men en massa saker har försenat provskjutningen. Det tog t.ex. närmare en månad innan jag fick hem de specialla plasthylsorna som denna laddas med.
Därefter har det varit en hel del funderande fram och tillbaks vad jag skulle använda för krut. Svartkrut är ett dj-vla skit i dagens läge, i och med att det är sprängmedelsklassat. Pyrodex funkar ju bra, men även om det skitar ner mindre än svartkrut så är resterna fortfarande korrosiva, och jag är lite "anal" när det gäller att rengöra orginalvapen. Att diska en slaglåsrevolver efter skjutning brukar ta mig närmare en timme, vilket gör att jag måste välja ganska väl när jag skjuter mina revolvrar för att hinna ta hand om dom efteråt.
Jag ville alltså prova nåt nytt, så jag köpte Hodgdon 777 (Hodgdon Triple Seven). Det blev 777 i FFFG granulation. 777 är ett svartkrutssubstitut som till skillnad från Pyrodex inte innehåller svavel, det handlar om ett "modernt" krut, men avsett för svartkrutsvapen. Ytterligare en fördel med 777 är att det skall gå att göra rent med enbart vanligt vatten (fan tro´t)!
Problemen är att Hodgdon 777 skall laddas efter volym precis som pyrodex, men får inte komprimeras särskilt mycket (helst inte alls), vilket annars funkar bra med svartkrut och Pyrodex (som alltså inte är nåt annat än ett modifierat svartkrut). Sen får det heller inte finnas luft i kammaren. Ytterligare problem är att 777 vid samma volym är ca 20% kraftigare, vilket innebär att man skall minska laddningen med ca 15%. Lägg därtill att 777 är betydligt lättare än svartkrut (väger ca 70% av FFG svartrut av samma volym).
Nå, efter många om och men kom jag fram till att ca 24 grain FFFG 777 (faktisk VIKT, observera detta eftersom man alltså annars skall jämföra volym för volym enligt Hodgdons instruktioner) ungefär motsvarar 40 grain FFG svartkrut i kraft (vilket alltså var orginalladdningen), och att det faktiskt skulle fylla hylsan rätt väl så att rätt patronlängd uppnåddes. För att det inte skulle riskera att finnas någon luft i hylsan pytsade jag i 25 grains, lite extra "oumphhh" kan ju aldrig skada.
Idag for jag ut till banan och provade att bränna iväg de första 20 skotten. Första knallhatten antände inte patronen (det fanns säkert olja eller skräp i fänghålet), men det var ju bara att sätta dit en ny så gick allt som smort. Precisionen blev väl sådär med en gruppering på 50m som låg runt 9cm, men det var inte i första hand att jaga precision jag var ute efter idag, utan att se att allt funkade, att det inte verkade uppstå för höga tryck för plastpatronerna, samt utröna ungefär hur träffläget låg i förhållande till riktpunkten. Jag sköt stående utan stöd.
Detta med träffläget behöver fixas lite med. Bössan skjuter ca 8cm till höger och 17cm högt på 50m. Att den slår i höjd kan jag kompensera för (den är säkert inskjuten på 100m från fabrik), men kornet (som sitter i ett laxspår) är ju lätt att flytta så den slår rätt i sida. När jag väl fått träffläget där jag vill ha det skall jag se vad som går att göra åt precisionen, men 2-3cm träffbilder på 50m är säkert inga problem om jag gör vad jag skall.
En rolig grej var att jag tog med läskstång, tänkte att det kanske skulle behövas. Efter första skottet fanns det en del skit i loppet, men jag tänkte att det inte var nödvändigt att dra rent ännu. Efter 20:e skottet var det inte ett korn mer sot i loppet än efter första skottet!
Jag hade lite bråttom, då jag var bjuden på middag, så det blev endast 20 skott och sen hem igen. Väl hemma började jag med att dra rent loppet med en mässingsborste på läskstången. Kollade efter några drag, och det såg helt blankt och rent ut för bara ögat (prova detsamma med svartkrut)! Därefter satte jag i en tyglapp i stången, som var blött med enbart vatten. Denna drogs några gånger upp och ner, och det droppade en hel del smutsigt vatten i mitt badkar. Jag drog ur stången och sköljde typglappen under kranen, och den blev i princip ren! Ingen idé att byta lapp alltså, blötte samma lapp igen och körde några drag igen, nu blev lappen knappt skitig alls. Jag drog med en torr tyglapp för att bli av med vattnet i pipan, och den var ren efteråt. Därefter tog jag en fuktad trasa och torkade lådan invändigt och utvändigt, kammaren och hanen. Slutligen torkade jag allting torrt med trasa, och sprayade 5-56 i loppet, mekanismen och på lådans utsida. Hela processen, inklusive att plocka fram grejorna tog inte mer än 15 minuter, och jag var inte skitig ända upp till mungiporna som jag annars brukar bli efter vapenvård av svartkrutsvapen. Snabb avsköljning av händerna, och jag var redo att gå på middag!
Alltså, jag är tveksam om jag någonsin kommer skjuta svartkrut, annat än på mästerskap. I klubben har vi bestämt att tillåta substitut även på Klubbmästerskap, helt enkelt därför att många faktiskt bor i lägenhet, och inte får ha nåt svartkrut alls trots att de har svartkrutslicenser! Visst, 777 ryker lite för lite och luktar inte svavel efter avfyrning, men fördelarna överväger nackdelarna många gånger om enligt mig. Jag skall skaffa lite 777 FFG granulation som komplement till mitt FFFG, för det torde fylla bättre i revolvertrummorna (jag är motståndare till att använda fyllmaterial om det inte behövs), men på det hela taget så kommer detta att revolutionera mitt skjutande med antika vapen:
-Jag behöver inte vara rädd för att det skall bli svartkrutsrester kvar på orginalvapen, som sen leder till rostangrepp, för 777 är innehåller inte svavel och är inte korrosivt som svartkrut och Pyrodex.
-Det behövs inga som helst kemikalier för att göra rent vapnet efter skjutning, inte ens Yes handdiskmedel.
-Rengöringen går betydligt snabbare, eftersom det inte blir tillnärmelsevis lika mycket krutrester/sot kvar.
-Jag behöver inte tänka på förvaringstillstånd, eftersom 777 är klassat som modernt krut.
-Enligt ännu inte bekräftade källor kan jag använda en vanlig krutdoserare för röksvagt krut när jag använder 777 (detta skall jag dock kontrollera innan jag provar).
De enda nackdelarna jag kan komma på är att det inte ryker lika mycket (dock mer än röksvagt krut), samt att det inte luktar svavel. Den största nackdelen är väl att det är lite knivigt med doseringen. 777 måste alltså fylla utrymmet helt, men skall helst inte komprimeras. Man får heller inte använda någon filler med 777 (enligt Hodgdon, men det finns tydligen många som gör det ändå). Det kan alltså bli lite problem med vissa vapen, på en slaglåsrevolver t.ex. kan jag tänka mig att man får lov att märka på laddstaken hur långt kulan skall tryckas in, eftersom det kan vara svårt att känna precis när kulan landar mot okomprimerat krut, det är ju först när det börjar ta emot lite som man känner att det krasar, och då har man ju redan hunnit komprimera en del.
Det är alltid skoj att panga lite, men det var väldigt länge sedan det var så här skoj!
Anders Olsson
