Idag kom vi iväg lite senare än vanligt, detta på grund av att Eddie råkat ut för en infleunsa liknande sjukdom som spred sig i Namibia just då. Trots röda ögon,grötig röst samt idelt hostande gav han sig ändå iväg klockan 06:30 på morgonen, men av empati för Eddie bestämde vi oss för att inte gå så mycket idag.
Istället åkte vi ut till samma vattenhål som jag sköt mitt vårtsvin på, detta eftersom det låg idealiskt samt dungen man satt i låg mycket vackert.
Väl framme vid vattenhålet lastade Andy och Carlos (spåraren och chaffören) snabbt ut tre stolar samt en kylbox med diverse mackor för lunch, efter cirka 1 timme kom de första djuren till hålet, tyvärr var det inga vilda djur utan boskap <img src=icon_smile_big.gif border=0 align=middle>.
Efter 1 h 30 min kom dock tre vårtsvin över dammkanten, vinden låg även denna gång rätt (vinden var idag ganska stakt, så man var glad för att man hade en vindtät jacka och inte bara fleece), tyvärr visade det sig vara en unghane samt två mindre svin av okänt kön. Eftersom hanen var så liten lät vi bli och skjuta utan videofilmade dem en stund i stället.
Plötsligt ser vi hur något rör sig borta i bushen 150 meter bort, det visar sig vara 5 stycken unga kuduhanar som står och tvekar samt 3 hartebeest. Hartebeesten som i praktiken är blinda uppbehöll sig tillsammand med de betydligt skyggare kudus i cirka 10 min innan de promenerade rakt ut till vattenhålet, tyvärr vara alla honor så även dessa släppte vi.
På tal om kudus, om man vill vara 90 % säker på att få fälla en ganska stor kudu (mellan 50-55 tum) är detta stället att åka, tyvärr blir de aldrig/mycket sällan, större än 55 tum (kan betraktas som extremt hos eddie) dock finns de i stort antal och vi såg varje dag utan undantag kudus som låg runt 50 tum. Dessutom finns det så kallade Moutain Zebras i området, dessa är mycket varska och vi smög på dem utan framgång flera gånger under jakten, dock utan att fälla någon. Men när det gäller zebrorna säger eddie att man inte ska räkna med att se dem mer än max en gång per jakt, vi såg dem tre gånger och betraktar oss därför som lyckliga.
Nå, åter till vattenhålet, de tre honorna stod nu cirka 50 meter bort och drack fortfarande, trots digitalkamranas pipande och surrande. Då uppenbarar sig en ensam mycket gammal hane på andra sidan den uttorkade flodbädden, långsamt haltar han fram mot honorna, han ser mycket gammal och utmagrat ut och efter att ha iaktagit honom under åtskilliga minuter tycker eddie att vi ska skjuta den.
Eftersom jag skjutit mest de tidigare dagarna enas jag och min far om att han ska skjuta, han skjuter den på cirka 50 meters håll med stöd, träffen sitter perfekt lung/hjärt träff.
Hartebeesten vänder om, stapplar några steg mot bushkanten, lägger sig ned, nu var det klart trodde vi. Då som genom ett mirakel ställer den sig efter några minuter upp igen och börjar gå, men vi ser tydligt hur blodet rinner från munnen/näsan och att det inte kommer behövas något andra skott, djuret börjar gå i en cirkel och lägger sig slutligen för gott. Under urtagningen visar det sig att halva hjärtat inklusive en stor del av lungorna bara är mos, men ändå stog den upp under cirka sju minuter!
Att djuret haltade berodde på att den vänstra framfoten på något sätt var skadad, foten låg i en 90 graders vinkel och måste orsakat djuret oerhörd smärta , dessutom hade den enbart en tand kvar i munnen.
Efter att ha kontrollerat att hartebeesten var död intog vi frukost och jag sköt precis innan frukost en grey lourie (en fågel, ser ut som en blandning mellan papegoja och kråka), denna fågel kallas också "Go Away bird" eftersom den varnar andra djur med sitt skrik, dessutom livnär den sig på ungefär samma saker som våra gråfåglar (ägg, sopor och orsakar skada i trädgårdar).
Resten av dagen ägnades åt oryxjakt, samt en smygning på zebror som tyvärr upptäckte oss redan i början. Detta med att skjuta en oryx skulle visa sig svårare än planerat, djuren var oerhört varska och sprang som galningar om man stötte dem, och självklart stannade de först på grannmarken för att där stå helt stilla och titta på en <img src=icon_smile_clown.gif border=0 align=middle> <img src=icon_smile_dissapprove.gif border=0 align=middle>!
Medans min far fortsatte jakten på oryx bestämde jag mig för att parallellt med detta skjuta fågel. Under dagen som gick fällde jag 2 stycken pärlhöns (som vägrade att flgya, hur jag än försökte få dem att lyfta sprang de bara famför och iväg från en) samt en frankolin. En sak som jag lade märke till när vi satt på vak under morgonen var alla sandgrouse (flyghöns) som kom till vattenhålet på morgonen. Dessa är lite större än våra ripor och skulle nog erbjuda ett spännande skytte om man har lust,de kommer i flockar om cirka 5-10 fåglar och fortsatte att komma från 08:00 till cirka 11:00.
Denna dag blev det alltså bara ett klövvilt fällt (samt ett skott mot springande babian på 150 meter, dock miss), men vad gjorde det, upplevelserna hade varit unika och på vägen hem på kvällen såg vi en myrslok som såg som hämtad ur en komediserie om dumma djur. Lite längre fram på samma väg såg vi dessutom en snabb skymt av ett piggsvin som raskt kilade in i en springa mellan två klippblock.
På kvällen var det BQ (barbecue) på alla de viltslag vi fällt hittills (bortsett från gepard), min personliga favorit blev nog Hartebeest eller Vårtsvin (även om vi tjuvade lite och åt oryx som vi inte nedlagd, även den var god, dock lite hård i köttet).
Det enda som jag inte gillade riktigt var steenbok, det påminde lite för mycket om lever enligt mig, köttet var väldigt mjällt och med en smak som inte jag gillade så mycket. Till detta serverades potisgratäng samt sallad och en utsökt dessert bestånde av choklad- och apelsinpudding.
Som vanligt åt man för mycket och fick sota dyrt nästa morgon....(det som kommer in måste komma ut <img src=icon_smile_blush.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile_wink.gif border=0 align=middle>)
Mvh fredrik alias Minken
Ps. Tack för alla trevliga kommentarer.ds
Namibia jakt....del 3
Moderatorer: taxen, Fritz Kraut
