Schweisshundar och träning

[Hylke]

Ni som har schweisshundar - hur brukar ni träna? Jag har en hund som jag tänker försöka gå ett bruksprov med en gång i framtiden. Jag har en "vanlig" jycke - altså ingen schweisshund. Derför är jag interesserad av mest möjligt av information och förslag på hur lägga upp träningen.

[NS]

Hej!
Har själv ingen direkt Sweisshundsras, men jag antar att du menar viltspårprov.
Alla hundar kan gå det först i Anlagsklass som ger betyg Godkänt eller inte.
Efter det får man starta i Öppenklass.
Olika regler för championat gäller för olika raser.
En del raser får inte titulera sig viltspårschampion enl deras bestämelser i klubben oavsett hur många ettor man lyckas bärga., normalt krävs annars 3x1:a pris i Ökl.
Sweisshundsklubben har ytterligar ett prov i Elitklass.
Är inte våldsamt insatt i deras elitprov, men har för mig att det är 1000m långt mindre blodmängd, längre liggtid och några till svårigheterl, återgångar och om det heter sårlega eller hur det nu va.

Vet inte heller hur viltspårsreglerna ser ut hos er men i sverige är det följande som gäller.
Tor det är liknande som vi har.
Hämta hem reglerna här.
ht[url]tp://www.skk.se/pdf/regler/viltsparregler_2007.pdf[/url]

[Hylke]

Tackar för svar. Norge och Sverige har likadana viltspårsprov med några få skilnader. I Norge finns det bara öppen klass och vi har inget släpspår utan bara blod. Det är heller inga återgångar och skott hos oss. Spåret är mellan 12-24 t gammalt. Alla raser kan bli viltspårschampion hos oss. Det krävs 3 x 1 pr. på blod och 2 x 2 pr. på utställning efter fylda 2 år för att få titelen.

Det jag tänkte på var alltså inte detta utan det du kallade elitspåret til schweisshundarna. Jag har precis beställt spårskor och hade tänkt försöka mig på denna träningsformen även om min hund inte tillhör dom här raserna (hanoveraner, dachsbracke och bayer). Bara för att göra lite annorlunda enn det vanliga träningsspåret.
Det jag har läst mig till är att elitspåret är 1000 m och minst 20 t gammalt. Det är långa sträckor utan blod (minst 400 m) och man använder spårsko hela vägen. Spåret skall på ett ställe gå i en vid sirkel (minst 60 m vid) och kryssa sig själv. Det är både med och utan blod här visst. Två sårlägor och skott under aktiv spårning når hunden är drygt 200 m från slutet.
Jag tycker detta hörs mycket interessant ut derför att hunden lär sig att spåra utan blod och bli trogen mot spåret.

[NS]

Sweisshundsklubbens elitregler.
http://svshk.org/joomla/index.php?optio ... tdown&id=7
Om nu länken inte fungerar så finns det att ladda ner på http://www.svshk.org/joomla/

[BengtBerg]

Jag har en bayrare.

Viltspår är i min värld lite träning åt hunden och mycket träning åt föraren. Det fina är att man har ett superkontrollerat spår där man vet var avhopp, återgångar, bloduppehåll mm finns och man kan iaktta hundens arbete, liksom hur hunden agerar på nya respektive gamla spår. Min hund spårar BÄTTRE på gamla spår, den blir noggrannare och därmed tydligare.

Hur långt är hunden beredd att gå framåt i en vinkel innan den börjar ringa? Hur är uppträdandet då den spårar respektive då den jagar (=har fått för sig dumheter, att den lämnar spåret och går på älg eller liknande). Hur uppträder hunden då den ligger rätt och man stannar den med linan (=paus för omställning av förhålsskyttar, lina som fastnat i en stubbe, eller liknande).

Träningen är alltså för din skull mer än hundens, i alla fall om man har en hund som är så korkad och obildbar som min egen (en eftersträvansvärd egenskap hos schweisshundar, faktiskt...) och inte kan förvänta sig att den skall lära sig saker den inte redan hade i generna. Om din hund är bildbar kan du ta tillfället i akt att träna den att markera - tydligt - saker den hittar på marken: fett, hår, kött, blod, maginnehåll mm. Gör "metkrokar" när du lägegr spåret och fäst en klöv (från ett annat djur!), en grävlingsskalle, eller vad som helst i en fiskelina och släng över spåret och drag hemåt så att det korsar spåret.

Gödsla med sitslar. Det handlar inte om att veta om hunden går ungefär rätt, du vill veta om den går på rätt sida stubbe X och buske Y. Snitsel var 10:e meter, typ.

Glöm inte att lägga fällor för att avgöra om hunden spårar husse eller om han spårar blodspåret. Gör en direkt vid spårstart och fler under spåret. En fälla är där ditt spår går vidare åt ett håll och blodspåret åt ett annat. Går att fixa med metspån, fisklinor, etc etc. Använd fantasin.

Om du är ny på detta så skaffa dig ett bra spårhalsband och om du tänkte använda sele: sluta med det Min jycke blir förvirrad av selen eftersom den inte riktigt känner VAD som håller den tillbaka om det blir lintrassel. Den tror att den gåt helfri men den kommer inte vidare... Se till att hålla linan i luften - slak naturligtvis - för bästa kontakt med hunden: färre lintrassel och en unghund vet att den jävlar är ute för att jobba när den har så bra kontakt med husse.

Ålright, detta var mina funderingar. Hade någon sagt alla dessa åt mig direkt hade jag haft enorm nytta av det, nu fick jag lära mig den hårda vägen (tillsammans med en mentor, förvisso, men då var det mycket en fråga om att lära om de dunmheter jag lärt mig själv och hunden).

MVH!
/Bengt Berg

[Hylke]

Tackar för info Bengt!

Viltspår och eftersök har jag hållit på med i 12 år och nuvarande hund är både eftersöksgodkänd och viltspårschampion så jag är nog känd med många av dom saker du nämner här. Men det er alltid nyttigt ändå att få höra hur andre gör det, för det är så lett att gå seg fast i et mönster eller hur. Jag tränar hela året rundt (jag bor vid kusten och här finns nästan ingen snö alls om vinteren) och försöker göra träningsspåren så "ekta" som möjligt. Eftersök och viltspår kan ju inte sammanliknas, så jag vill att hunden skall utmanas i störst möjliga grad.

Det är derför att jag har börjat titta åt schweisshundarnas bruksprov. Det är helt främmande för mig med bare klövar och nestan inget blod. Och jag undrar hur ni går fram i träningen (framdriftsplan) - kontra vanlig viltspårsträning.

[BengtBerg]

Jag ser inte särskilt mycket skillnad på hur min hund spårar med blod eller utan blod. Han spårar, så var det med den saken. Blodet är mest till för husses skull i skarpa lägen, så att man håller humöret uppe och litar på hunden.

Det finns folk som säger att schweisshundar spårar mer på adrenalin och "stressdoft" än blod. Jag vet inte hur det är med den saken men jag har nu (=just nu ) beslutat mig för att testa med att lägga spår med klövar av skadat vilt, men utan blod. Kontrollspår med vanliga pürscahde klövar, men med blod. Testa båda på 24-timmarsspår och se var han gör bästa jobbet, var han har bäst fokus....

[AndreasBrno]

Hej!

Det var verkligen intressant att höra att ni i Norge inte släpar klövar eller annan viltdel eller använder spårskor.
Som jag förstår det så består spåret utav enbart blod.
Jag kan inte riktigt förstå hur ni motiverar detta, ett klövdjur kan ju inte flyga över marken men däremot så kan det ju sluta blöda.
Jag är bara en vanlig "hobbyjägare" men försöker vid spårträning använda väldigt lite blod typ max en dl på 600m och ofta inget alls.
Tyvärr så tappade jycken intresset helt för konstlade spår efter att ha gjort ett par tre skarpa eftersök. Fick därför problem att fixa viltspårchamp. Fick till ett 2:a och ett 3:e pris sen la jag ner all träning i 1.5 år. Testade igen i höstas och nu var han taggad igen. Spårade lika klockrent som på ett äkta viltspår. Så nu ska jag träna igen men med minst tre veckor mellan tillfällena och med ökad svårighetsgrad. Dessutom ska jag försöka göra spårslutet så kul som möjligt med hela djurskinn och kanske en god leverbit. Märkte ju innan at klöven inte var så förbannat kul, fick ju inte äta upp den för husse.

Om man vill få till viltspårchamp så jag nu i efterhand förstått och sett i resultatlistor att folk passar på att gå proven direkt när hunden är ung och precis klarat anlagsklass. Då vet hunden inget roligare.
Detta är ju bara ett av alla misstag jag har gjort som förstagångsägare av jakthund

mvh Andreas

[Hylke]

Nej varför vi inte brukar annat enn blod vet jag inte - vi vet ju att det sällan är blod hela vägen samt att djuret kan inte flyga 10 m i vinkel heller Men så är dom norska kraven.
Jag har pratet med några svenskar som har varit i Norge och gått blodspår, och dom tycker det är svårt utan stödet från klöven samt att våra spår alltid har legat över natten och därför blir det många störjingar när hjorten har kryssat spåren under tiden.

Personligen tycker jag att skall man kunna vurdera en hunds egenskaper till eftersök så måste man göra det så realistisk som möjligt. Inte vara så himla petnoga på att det skall vara 600 m och vinklar hit och dit - men försöka tänka sig til hur ett skadat djur uppför sig. För det är ju inte alltid lika logiskt eller hur?